Världens vackraste katt och trötthet

Två veckor sedan senaste inlägget. Två veckor av förkylning och trötthet. Det är roligt att börja jobba igen men det vore så himla trevligt att få vara frisk. Torsdag och fredag var jag till och med hemma från jobbet, men i morgon tänkte jag gå iväg igen. Jag är ännu inte frisk, men i alla fall inte lika sjuk. Det får duga.

Så i morgon ringer klockan 04.30. Någon snooze är det inte på tal om ifall jag ska hinna med morgonprogrammet. Blir att rida ett galoppjobb på Monte innan jag mockar och fixar stallet. Sedan in och duscha för kl 06.55 ska jag vara vid Julita skola för att samåka med min nya samåkningskollega till jobbet. Men det är skönt och uppfriskande att rida på morgonen! (dock inte när man ser klockan ringa...). Och främst av allt, jag får eftermiddagen ledig tillsammans med Rickard och Isac. Det är därför jag uthärdar de tidiga morgonarna.

Passar på att slänga in lite bilder på världens vackraste Filippa. Maine coonen är en ståtlig ras minsann och jag tycker hon är vacker som en sommardag...

/m.


Kul start...

I morgon börjar jag arbeta igen. Men bara för att göra allting ännu svårare, vaknade jag i morse helt galet tokförkyld. Känner mig som ett urtvättat lakan. Just typiskt när man ska arbeta första dagen på 1,5 år... blä.

Tränade hästarna i förmiddags men har nu försökt ta det väldigt lugnt under eftermiddagen/kvällen i någon förhoppning om att vara fräsch i morgon... håller tummarna!

I morgon väntar gemensam frukost för alla lärare och arbetsplatsträff samt arbete i arbetslagen. Ska bli roligt (och samtidigt jättejobbigt att delas från Isac). Men även kul att komma igång med jobbet igen! Hoppas bara att jag inte är alltför risig i morgon...

/m.

Back to work

Snart börjar jag att arbeta igen, på torsdag. Efter nästan 1½ år hemma med Isac. Heltid dessutom. Men känslan är så tvedelad; på ett sätt ska det bli jätteroligt, på ett annat känns det jättejobbigt. Kul med nya utmaningar, kul med alla elever, kul att stimulera hjärnan på allvar igen. Men det känns även jobbigt att vara borta från Isac så mycket, hur jag ska hinna med allting med hästar och så och de första veckorna - de oerhört tidiga morgonarna. Min avsikt är liksom när jag var gravid att hinna mocka och fixa stall innan jag åker till jobbet vilket innebär att jag måste gå upp någonstans runt 04.30. Det blir tufft i början för det var länge sedan jag var uppe så tidigt... Men det är guld värt att ha stallet klart. För att hinna spendera mina kvällar med Rickard och Isac, och för att hinna rida mina hästar.

Bit ihop!

/m.

Isse är förkyld

Vår lilla krake är hängig; han är rejält förkyld. Man tycker så synd om de små när de är så krassliga. Han vill så gärna vara glad och leka men orkar ingenting. Tycker inte att han har någon hög feber direkt, men han är väldigt snorig och hes på halsen. Hoppas att lillkotten snart är bra igen!

/m.

Världens bästa Isac

Ikväll har vi varit på festligheter hemma hos svärfar och ätit vildsvin. Och trots att Isac hade en dålig eftermiddag, sken han ändock som en sol hela tillställningen. Han sjöng, kramades och pussades. Han charmade många. Jag blir gråtfärdig bara av att se honom - han är världens bästa Isac. Jag älskar honom över allt!

/m.

Jag är en mördare - första offret funnet

Nu har den första fallit offer för mördaren alá Gölstugan. En oskyldig sötnos som jag skulle kunna haft som en familjemedlem. Så söt var den. Enligt Rickard är de skadedjur. Förvisso, men ändå, så söt.

Jag har gillrat min första musfälla, eller rättare sagt två fällor. Vi har upptäckt att vi har möss i köket. De kissar bakom frysen och biter på påsar i vattenrummet. Det började bli ohållbart och vi inhandlade två musfällor. Jag gillrade dessa med god cheddarost. Något nöje ska man väl ge dem deras sista stund i livet. Det tog inte lång tid förrän den första var fast. Och den var så otroligt söt... stackars. Allt den ville var att få lite mat. Tog loss den döda kraken och dumpade den bakom häcken. Gillrade fällan igen. Stackars sötnosar. Hoppas att vi inte har några fler...

/m.

RSS 2.0