Nyår 2008

Nyårsfirandet 2008 blev lugnt och fint i hemmet trygga vrå. Efter allt julfirande bestämde sig jag och Rickard för att fira själva, hemma hos oss, med vår egen lilla familj. Jag ångrar det inte för ett ögonblick och vi har haft otroligt mysigt.

Klockan går nu mot halv åtta och den yngste deltagaren har precis gått och lagt sig. Vi har hunnit med att avnjuta en alldeles underbar trerättersmiddag med Rickard som stjärnkock, och sedan har vi ägnat tiden åt lek och bus. Jättemysigt! Men nu har som sagt den yngsta begett sig till sängen. Skönt för honom =) För mig och Rickard är kvällen ännu ung. Efter detta skrivande ska vi ge oss ut och ta in hästarna så att de slipper bli rädda för något nyårsfirande och sedan ska vi se revy och den lite skojjiga "Se upp för dårarna, dårarna stängs". Vid 12-slaget blir det skål med cider i finflaska =) Måste ju delge er lite bilder från dagens mysiga middag och kväll!

Förrätt: Räkcocktail med örtbröd



Varmrätt: Fläskfilé, potatisgratäng, rödvinssås. Till detta stekta champinjoner och tomat-/rödlökssallad.



Efterrätt: Gino (banan, kiwi, jordgubbar, vit choklad i ugn + vaniljglass till)



Festdeltagarna:



Måste ju även bidra med lite bonusbilder från middagen på världens sötaste Isac:



En hel del lek och bus blev det under kvällen:



Kissarna fick räkor som nyårsmiddag (mycket uppskattat!):



Det var början på vår kväll. Nu ska vi ta in hästarna och sedan väntar lite kvalitetstid för mig och Rickard. Till alla er som läser bloggen - GOTT NYTT ÅR!

/m.

Snörvel, snörvel och host host

Vi sitter hemma ikväll, jag och Isac. Förkylda. Egentligen skulle jag varit med Rickard på kompismiddag och Isac hos barnvakt, men när varken han eller jag var fräscha blev det till att ligga hemma och kurera oss istället.

På förmiddagen red jag ett galopp-pass på Monte på åkern. Det var nödvändigt efter tre dagars vila för hästarna. Monte var rejält pigg och det var en hel del studs och bakutsparkar, men han är ändå den finaste och däremellan var han väldigt go =) Det var 5 minusgrader och strålande sol - en underbar dag att rida i! Så det var dagens höjdpunkt, även om det tog knäcken på mig. Förkyld och illamående redan innan och inte blev det bättre av ett träningspass direkt. Aja. Roligt hade vi och helt genomsvettiga var vi efteråt - både Monte och jag.

Annars idag har jag försökt att vila medan Isac sov lunch. Nu har Rickard åkt hemifrån och jag och Isac roar oss på egen hand. Jag passar på att skriva ett blogginlägg och Isac leker med alla de tusen leksaker han fått i julklapp =) Om en stund ska vi försöka dra igång lite våfflor - smaskigt!

Vi har även passat på att tvätta och sortera in tvätt + alla de nya kläder Isac fick i julklapp. Isac älskar att tvätta och blir överlycklig när han får följa med till tvättstugan, så han var väldigt nöjd och glad! Utöver detta passade vi på att tömma alla julklappspåsar på leksaker och sorterade in detta i Isacs lådor. För att kunna göra detta, var vi tvungna att sortera ut hans gamla bebisleksaker som han inte längre använder. De ligger nu i en kasse och väntar på nästa barn. Skönt att få det gjort!

Nej, nu hägrar våfflorna! På återseende!

/m. (rejält snörvlig)

Julafton (originell rubrik)

Japp, idag är det julafton. Det är inte mycket till snö ute, men det är i alla fall minusgrader och kallt.

Denna morgon har vi hittills hunnit med en stadig fin julfrukost med julskinka och ägg. Mysigt! Jag ska alldeles strax gå ut och mocka och fixa klart stallet (med den nya fina grepen jag fick av Rickard i julklapp!). Sedan blir det bad i bubbelbadkaret för hela familjen och sedan lunchsömn för Isac. Efter detta blir det julfirande för hela slanten med släkt och vänner!

God jul på er alla läsare!

/m.

Lång väntan på sjukan...

Igår spenderade vi merparten av dagen på Kullbergska sjukhuset. Vi hade ju en tid klockan 10 för att komma in på röntgen eftersom att distriktet inte kunde ta det i söndags kväll (fullt förståeligt). När vi kom dit blev vi dock instängda i ett undersökningsrum på akuten i över 1,5 timme (!) Superkul med en ett och ett halvtåring... De tog ett CRP och vi fick svar på detta (såg fint ut), men sedan hände ingenting på 1,5 timme. Jag förstod aldrig vad vi väntade på och frågade flera gånger, men fick föga svar. Fick bara veta att vi väntade på doktorn. Okej. Efter all denna plågsamma väntan med en otålig son kom de och sa att vi fick komma in på röntgen (äntligen). Och där frågade röntgensköterskorna oss vart vi hållt hus - vi hade ju tid klockan 10! Jag förklarade att vi varit instängda på akuten. På röntgen var de jätteduktiga med Isac, och även om han hunnit bli rejält uttråkad och hungrig och trött, gick det bra med ultraljud och röntgen. Sedan åter till akuten för att vänta på svar. Jag frågade vad i hela friden (ganska argt...) vi väntade på förut, för någon doktor kom ju aldrig. De förklarade då att de missat att vi redan hade en röntgenremiss utfärdad igår (trots att vi sa detta när vi anmälde oss i receptionen redan när vi kom!!) och tydligen har vi väntat på att en läkare ska skriva en röntgenremiss... som redan fanns... morr. Alltså satt vi alla dessa timmar i onödan med en hungrig, trött och otålig son. 1,5-åringar som är glada och fulla av bus är inte jätteglada av att stängas in i undersökningsrum i flera timmar helt utan leksaker... klantar!

Vid detta läge var jag ganska arg över deras misstag och jagade på dem lite. Det dröjde då inte så länge innan doktorn dök upp. Slätröntgen visade inga skador och det var inte heller speciellt mycket vatten i lederna enligt ultraljudet. Så det var i alla fall bra! Dock kvarstår ju faktumet att han haltar men doktorn berättade då att det beror på den inflammation han troligtvis fått i höften efter sin förkylning. Troligtvis skulle detta läka ut av sig själv om ett tag =) Det tar lite längre tid på små barn eftersom att de inte är så roade av att ligga still och vila sig.

Så nu väntar vi bara på att lillkillen ska bli pigg och kry och springa utan att halta =)

/m.

Uppdatering Vitnos

Vitnos resa till Sölvesborg hade gått bra. Men det gör det alltid med Vitnos; det finns ingen katt som sitter mer snällt och tyst i sin bur än hon.

Väl där hade hon fått ett avgränsat område i form av kompostgaller. Det hade hon inte uppskattat och rymt ut därifrån. Men hon har hittat en rastgård som hon verkar spendera en hel del tid i och trivas i. Lena är nöjd med henne och tycker att hon gör stora framsteg. Hon visar sig tydligen även om hon är rädd och inte direkt går nära dem. Det känns i alla fall skönt.

Jag är dock mest ledsen över att hon kommit till ett hem med så mycket katter att ingen kommer att ha tid för henne. Varför utsätta henne för detta liksom? Är det ett kvalitativt liv, att bara vara i sin ensamhet tills döden om en 10 år infaller sig? Jag fick idag höra från Kattkommando Syd att jag gjort "ett bra val som valde att låta henne flytta dit". Jo tjena, jag hade inget val enligt mitt kontrakt och det var aldrig mitt beslut! Jag förstår fortfarande inte poängen med att utsätta henne för detta... Hon vänjer sig nog en vacker dag; hon har inte heller något val. Men det var inte mitt beslut och jag betvivlar att det var Vitnos beslut.

Här hemma är det i alla fall lugnt och vi har inte hittat något kattkiss sedan Vitnos flyttade. Det är i alla fall en liten tröst.

/m.

Snuva i höften och granen klädd!

Idag tog vi en tripp till farbror doktorn med Isac. Han har börjat halta mystiskt och när en 1,5-åring haltar bör man ju ta det på allvar. Han är liksom för ung för att kunna fejka. Farbror doktorn trodde att det var ett typiskt fall av "snuva i höften". Tydligen är det ganska vanligt när små barn blir förkylda att det bildas inflammationer i höften och att detta skapar en haltande gång. Han ville dock röntga bara för att vara på säkra sidan (det är rutin att man gör det) men en söndagskväll som denna var inte röntgen öppen, så det får vi komma tillbaka och göra i morgon förmiddag. Denna snuva i höften brukar enligt doktorn ge med sig självmant efter ungefär en vecka då kroppen själv absorberar det vatten som finns där. Lustigt! Isac var i alla fall som en solstråle hela läkarbesöket och charmade alla. Skönt! Hoppas att röntgen går lika bra!

Annars är vi helt slut nu. Klockan är nu snart 23 och vi har städat som tokar sedan klockan 18. Julstädning kallas det visst. Jag förstår inte. Jag storstädade huset i tisdags och både dammsög och skurade golvet. Det är inte ens en vecka sedan och ändå är det så bedrövligt skitigt. Men det blir väl så när man bor i leran på landet med ett gäng både katter och hästar. Granen har fått komma in också och dessutom blivit klädd. Skönt att ha det klart. Nu kan julen komma.

Hej tjolahopp,

/m.

Då var det dags...

Tidig morgon idag. Kräks som en tok.

Allt är klart i alla fall. Vitnos sitter i buren. Jag har packat ned alla hennes saker i en påse; alla vaccinationspapper, en handduk hon känner igen, kvitton från alla de gånger vi åkt till veterinären tillsammans och en påse av den mat hon brukar äta här. Själv är jag påklädd och klar. Det regnar ute och är inte alls någon mysig dag. Julafton om en vecka, jo pyttsan.

Vi väntar bara på vår skjuts som kommer om cirka 20 minuter. Vi är ute i god tid. Det medförde en del väntan i buren för Vitnos men å andra sidan slapp vi stressa. Man vet aldrig riktigt hur smidigt det går att få in en sådan skygg katt i buren. Men som alltid gick det jättesmidigt med Vitnos; klart på fem minuter. Lilla gumman.

Nu ska jag gå och prata lite med henne. Sedan inom kort blir det resa mot Katrineholm och tågstationen.

Tack för dessa år Vitnos. Du kom till mig 2003, för drygt fem år sedan. Det känns som igår. Jag hoppas att de på Kattkommando Syd tar väl hand om dig!

/m.

1,5-årskontroll med lillgrabben

Idag har vi varit på besiktning. Isac låg långt fram i sin fysiska utveckling och briljerade i färdigheten att bygga torn av klossar. Lätt som en plätt - bara fyra klossar, Isac bygger med lätthet 16 stycken. Han visade god förståelse och de var nöjda med hans tal. Dock blev han underkänd på kroppsdelarna. Haha, så larvigt. Eller ja, inte underkänd, "de kunde inte pricka av att han kunde det idag". Det han inte kunde var att peka på sin egen näsa när de sa "var är din näsa". Inte så konstigt; vi har ju inte ens tränat på kroppsdelarna. Att han förstod det mesta annars spelade tydligen inte så stor roll; det var något viktigt över de där kroppsdelarna. Hm. Aja, vi får ligga i hårdträning inför nästa kontroll. Annars såg allt bra ut. Isse var 77 cm lång och vägde 10,6 kg. Dock var han arg som ett bi under hela undersökningen. Först var han tvungen att lämna tillbaka klossarna; det var han inte nöjd över. Sedan skulle han sitta still i famnen under läkarundersökningen - hur kul är det när det finns en rolig pall att klättra upp och ned på? Så han var arg som ett bi och inte alls den solstråle han brukar vara. Tydligen hade han sovit dåligt på dagis idag också, kanske bidrog. De andra barnen hade väckt honom och sedan ville han inte sova vidare. Ett stick i benet fick han också - inte så populärt.

Det var en trött mamma som kom hem efter kontrollen. Skönt att ha det överstökat.

/m.

Så hysteriskt roligt!

Hörde något så hysteriskt roligt på RIX fm i morse - hunden och kattens dagbok. Jag tyckte det var skoj! Lyssna in detta:

http://www.rixfm.com/webbradio/?type=audio&id=3529

/m.

Vad less man blir...

Nu tyckte jag att jag hade ordnat det så bra för Filippa. Då visar det sig att det är 21 dagars karens på rabiesvaccinet och då kan de blivande köparna inte ta med henne som tänkt den 28/12 när de ändå är i Stockholm på väg hem från sin Spanienresa. Då skulle de få åka en extra gång från Åland och det var de inte intresserade av (vilket jag i och för sig kan förstå, kostnaderna kring Filippas resa genom tull och allt var redan höga). Så de drog sig ur. Ännu mer ledsamt är att jag dessutom tackat nej till övriga spekulanter eftersom att dessa från Åland skulle ha henne. La in en ny annons på eniro också. Får hoppas att något annat lämpligt hem hör av sig!

/m.

Film på världens vackraste

Passade på att filma min stallhjälpreda i morse. När hon är så här är hon det finaste i hela världen. Om ni bara visste hur många morgonar jag vaknat och hoppats att allt ska vara bra - att hon ska vara så här jämt. Men så är det inte. Nu börjar försäljningen att kännas tung, kanske därför denna sentimentala film. Jag kommer att sakna henne, men tror att jag funnit ett bra hem åt henne där hon kan trivas och förhoppningsvis komma förbi sina problem.

http://www.youtube.com/watch?v=0yj0n9ahfvU

/snurpe

Kattflytt och förrådsbygge

Idag har jag och Rickard låtsas vara händiga medan Isac sov lunch. Vi har äntligen börjat organisera vårt förrådsutrymme på höloftet. Så nu har vi satt upp väggar med nät så att alla grejjer ska stå lite skyddat för katter och dylikt där uppe. Blev bra, är bara några skruvar och lite småpyssel kvar =)
 
På kattfronten händer det saker. Vitnos flyttar på fredag (den 19/12) och Filippa troligtvis den 28/12. Vitnos åker tillbaka till Kattkommando Syd i Sölvesborg så jag ska lämna henne vid Katrineholms tågstation på fredagsmorgonen. Filippa ska flytta långt; ända till Ålands skärgård. Ska ringa veterinären i morgon och beställa tid för kastrering, ordnande av pass och dylikt (det är en del pyssel när hon ska bli finska och åka genom tullen). Hennes blivande ägare åker till Spanien och åker via Stockholm och ska hämta upp henne på vägen hem efter sin resa den 28/12. Är mycket som ska ordnas innan dess; hoppas veterinären har en snabb tid! Det känns konstigt men ja börjar att vänja mig vid tanken. Kommer att kännas tomt i början bara... men jag tror att de kommer till bra hem så det känns iaf bra =)

Nu ska jag leka lite med söt-Isac!

Tjolahopp från ett regnsnöblaskigt Julita

/m.

Minskning av djurbeståndet

Det känns konstigt. På torsdag nästa vecka flyttar Vitnos tillbaka till Kattkommando Syd. Jag hatar att jag måste utsätta henne för detta och kommer att sakna henne. Men ändå börjar jag att sakta vänja mig vid tanken; det blir nog bra till slut. Jag har satt ut annons på Filippa och fick idag en spekulant på henne; ett par i den Ålänska skärgården som har en maine coon på 16 veckor sedan tidigare. Det lät som ett bra hem. Men även det är konstigt. Jag har sådan hatkärlek till Filippa. Jag minns hur besviken jag blev på henne redan de första dagarna för tre år sedan när hon inte alls var så kelen och go som jag förväntat mig. Jag hatade henne. Hon var min dröm, men så ändå inte. Men så under dessa tre år har vi ändå funnit något sätt att mötas. Vi älskar inte varandra, men vi hatar inte heller längre varandra. Vi har lärt oss att leva ihop. Jag hoppas att jag hittar ett bra hem åt henne och att de blivande ägarna vill hålla lite kontakt och kanske då och då berätta hur hon har det. Jag kommer aldrig att glömma de gånger jag och Filippa har legat i gräset i sommarvärmen och njutit. Alla de gånger hon följt mig till brevlådan fram och tillbaka likt en hund. De gånger hon faktiskt krupit nära mig och bara kelat. Alla de gånger i stallet när hon faktiskt varit så kelen och go och hjälpt mig mocka hästboxarna så att hela hennes långa päls blev full av sågspån. Det är något speciellt över Filippa och hon kommer alltid att finnas i mitt minne. Kanske som den allra vackraste katt jag någonsin mött.

Det är konstigt. Jag har tre hästar och fem katter och aldrig ens tidigare övervägt tanken att göra mig av med någon av dem. Men så har jag kommit till ett läge där jag måste. Men hur säljer man sina vänner? Hur förlåter man sig själv? Jag vet inte. Jag försöker trösta mig själv med att jag i alla fall månar om vart de kommer. Ibland måste man göra saker man kanske helst inte vill göra. Ibland känns måstet hårt, men också som en lättnad. Saker och ting kommer att bli bra. Jag försöker att inte känna mig som världens sämsta människa; jag är inte den första i världshistorien som låter ett djur byta hem. Men ändå. Det är mina vänner vi talar om. Inga andra djurägare, och inga andra djur. Utan mig och mina vänner.

Ibland är inte livet det lättaste. Farväl mina vänner, hör av er....

/m.

Lite smått och gott

Helgen spenderades i Stockholm hos min mamma och pappa. Det var trevligt och det  var skönt att komma bort en stund och bara rå om sig och lilla familjen =) Jag är lite bättre också, och det känns skönt. Jag känner mig väldigt matt men det är kanske inte så konstigt. Jag har i alla fall fått börja äta en hel del igen och det känns i kroppen. Jag ska ta nya blodprover på onsdag; får hoppas att mina värden är bättre då. Dels är de ju bekymrade över dessa ketoner som bildats och dels för min brist på kalium. Tydligen har man väldigt lite kalium i kroppen naturligt och förlorar man då en del av detta, blir den procentuella förlusten så oerhört stor. Kaliumet är tydligen viktigt för muskelfunktion och kroppens förmåga att pumpa blodet till/från hjärtat så det är av stor vikt att man ligger bra till där. Kanske är det pga de låga värdena här jag känner mig lite matt. Men nu får jag ju behålla en hel del mat, så förhoppningsvis ser proverna bättre ut på onsdag =)

Vi var även på hockey på Hovet i lördags. Det var väldigt roligt och det var underbart att se att Djurgården fick plocka full poäng mot Färjestad. Det behövde mitt älskade DIF och det var roligt att få vara där och se det!

Här på hemmafronten är det bra annars. Linas sambo Johanna har börjat rida Fagge och det känns skönt med en till i gänget! Förra veckan var jag så matt så det blev inte mycket till ridning, men jag ska försöka samla ork denna vecka. Vi ska ut redan i morgon på en sväng =)

På kattfronten är det lite sisådär. Vi har fått problem med att katterna (åtminstone någon) kissar inne. Problemen kom när de började bli utekatter; det var som att det slog slint. Nästa vecka flyttar Vitnos tillbaka till Kattkommando Syd. Henne har vi tagit på bar gärning och det är ett första steg att få ordning i oredan. Men det känns jobbigt. Jag har haft henne nu i fem år så det är inte så lätt att skiljas åt. Särskilt inte när det är en katt som haft det tufft som jag tagit hem till mig för att rädda. Men vi har försökt allt. Verkligen allt. Ingenting hjälper =( Vi har försökt länge och haft problemen länge nu. Det fungerar inte längre. Vi kan inte ha det så här, så det är vår sista utväg. Jag försöker även finna nytt hem åt Filippa. Förhoppningsvis räcker det för att få allt i ordning igen. Men de är mina vänner, så det känns tungt =( Jag gör i alla fall allt jag kan för att ordna det för dem på ett bra vis.

/m.

RSS 2.0