Morgonstund har guld i mun

Satte klockan på 06 i morse (egentligen helt galet en lördagsmorgon). Passade på att ta ett joggpass med hästen på drygt en mil. Skönt pass, mysigt i morgonsolen. Fagge dock galet het, men det är väl bra att han är på hugget. Släppte sedan ut honom med de andra och fixade klart stall med mockning, foder och allt. Fyllde på vatten i hagen och kom in alldeles nyss.

Klockan närmar sig halv nio och Rickard har precis stigit upp. Snart dags att väcka gullungen Isac också =) Sedan blir det frukost. Efterlängtat vill jag lova! Min gravida mage kurrar rejält efter att ha varit igång i några timmar. Känner mig pigg och fräsch - det är härligt.

Idag har jag och Rickard vår femte årsdag. Detta ska vi fira rejält med barnvakt till och med ;) Isac ska vara hos farmor och farfar och jag och R har ett fint program. Först minigolf (innebana) på munktellarenan i Eskilstuna, sedan bio klockan 15 (Män som hatar kvinnor) och slutligen restaurang på Akropolis. Mysigt. Hoppas filmen är bra och att Rickard får stryk i minigolfen ;)

So long, nu väntar först frukosten. Fin dag ute förresten! Nu fantastiskt fin sol och runt 10 minusgrader.

/m.

Det värsta samtalet i mitt liv

Igår satt jag i godan ro och såg filmen Romeo & Julia ihop med en av mina undervisningsgrupper. Rofyllt och lugnt. Tills den stund när min kollega kom inrusande med telefonen och berättade att jag måste ringa upp Rickard genast. När man får ett sådant samtal förstår man direkt att någonting är riktigt galet, och gårdagen var inget undantag. Berra hade som vanligt hämtat Isac på dagis runt halv två och hade blivit mött av en Isac som var varm och febrig. Han tog med sig lillkillen hem, satte sig i soffan med honom och plöstligt hade Isac bara fallit ihop livlös och varit okontaktbar under flera minuter. Berra hade ruskat på honom och gjort allt för att få liv i honom, men Isac hade förblivit i en annan värld med lila läppar och snurrande ögon. 112 tillkallades och Berra fick rådet att kyla honom och efter att de gått utanför huset började Isac att piggna till. Ambulansen kom till plats och färdade en trött Isac och en skärrad Berra till Mälarsjukhuset. Med hjälp av en snäll kollega fanns jag redan på plats efter att i illfart färdats från Katrineholm och Rickard som var på kurs i Etuna för dagen var också redan där.

Den lyckan att då få springa fram och ta det mest älskade jag har i min famn är obeskrivbar. Det hade gjort ont i varje millimeter i mig och även idag kan jag fortfarande bli ledsen över hur ont det gjorde och hur stor lyckan var att åter få krama om honom. Det finns ingen förälder som vill ha en telefonsamtal med beskedet om att deras lilla älskade kille är livlös och att ambulansen är på väg. Det är den värsta stund i hela mitt liv. Lyckligtvis var det feberkramper och Isac piggnade snart till efter febernedsättande. Men det var fruktansvärt obehagligt hur fort och plötsligt det kom! Isac var ju febersjuk förra veckan, men har varit helt feberfri sedan i fredags och har varit hur pigg som helst så vi var helt säkra på att han var frisk igen. Idag är han hemma med mamma. Idag är han helt feberfri och precis hur pigg som helst, men han blir nog hemma veckan ut för observation om inte annat. Med oss hem från sjukhuset fick vi stesolid utskrivet och råd om hur vi hanterar framtida kramper. Tydligen är det inte helt ovanligt att barn som krampar gör det igen. Kanske inte idag och kanske inte denna förkylningsperiod men kanske nästa, eller om några månader. Mamma berättade att även jag fått feberkramper en gång som barn. Enligt läkarna är det tydligen inte ovanligt att det går i arv, men att det växer bort i 3-4 års ålder. Men det känns okej. Nu vet vi vad det är och hur vi ska hantera det om situationen dyker upp igen. Men det hoppas vi verkligen att den aldrig gör igen!

Nu sover han gott efter en lunch av makaroner och köttfärssås. Och chuppe (läs: ketchup). Något av hans favorit. Ordningen är återställd och killen mår bra igen. Det är skönt för detta var oerhört påfrestande för alla inblandade.

/m.

Ont i kroppen

Idag gör det ont i kroppen. Det är inte så ofta jag klagar över graviditeten, men idag gör det ont på riktigt. Men å andra sidan - jag anstränger min kropp ganska hårt också. Denna vecka har jag röjt och renoverat i varenda vrå i huset, vilket har inneburit att krypa runt i alla de konstiga ställningar och bära tungt. Jag sköter stallet helt på egen hand, vilket innebär allt som mockning, ridning, bära spånbalar, köra skottkärror på gödselstacken och att kasta upp ensilage. Det är sysslor som kräver kroppsaktivitet, och visst känns det att jag trots allt gått halva min graviditet och har lite mage att bära på. Jag har gått upp 13 kg och det känns. Mest av allt smärtar det i ryggen. Det låser sig och benen hänger liksom inte med riktigt. Nu har jag precis stigit upp ur en bad i bubbelbadkaret. Det kändes skönt med värmen och bubblorna så just nu känns det ganska drägligt. Värst är det om man sitter stilla en stund och sedan ska försöka röra sig.

Aja, slutgnällt från mig. Dags att ta nya tag!

/m.

Så fint, så fint!

Igår fixade vi tvättstugan. Städade i alla trådbackar och monterade fast den nya bänkskivan. Det blev otroligt fint! Så stort det blev när allt skräp försvann =) Det är som en helt ny tvättstuga - I love it.

Idag har jag fortsatt plocka bland det sista i barnrummet. En del fick komma in till tvättstugan och en del (läs: massor) fick åter flytta hem till Berra (hans saker). Så nu är barnrummet nästan alldeles tomt (puh!) Alla saker har hittat sina rätta platser och vi inväntar bara tapeter i rummet (vill veta vad det är för kön på bebis!).

Nu har Isac precis lagt sig för att sova lunch. Jag och Rickard ska städa och organisera köksskåpet (organisera är mitt nya favoritord). Vad har denna städmani kommit ifrån egentligen? Aja, jag trivs med att alla saker har sin plats och nu börjar så faktiskt vara fallet =)

Kanske ska jobba lite idag också. Eller i morgon. Skolan drar ju på gång som vanligt igen på tisdag! (egentligen redan i morgon, men jag är ju föräldraledig på måndagar).

Bye bye, so long.

/m.

Produktiv förmiddag =)

Klockan ringde 06.00 denna lördagsmorgon. Ställde om klockan och snoozade säkert 45 minuter - skönt! Gick ut i stallet denna tidiga kyliga (-15 grader) morgon. Pysslade med hästarna, släppte ut dem och fixade stallet. Härligt att ha det klart! Bar in ved och tände kaminer i både kök och vardagsrum. Det behövdes, i köket var det inte mer än 14,5 grad. Framåt halv nio till vaknade familjen min. Då fanns det kaffe klart och lite värme hade börjat sprida sig i huset. Mysigt =)

Efter frukosten fick Isac besöka frisör alá Maria. Han hade börjat att bli rejält långhårig. Jag grep tag i saxen och gjorde så gott jag kunde och jag tror vi alla blev nöjda med slutresultatet. Sedan passade jag på att städa och fortsätta att organisera på övervåningen. Jag har ju ägnat de senaste dagarna åt att renovera och organisera vårt förråd på övervåningen. Det blev bra. Idag satte vi upp en tavla på kontoret och jag passade på att sortera in allt som skulle sorteras in i lådorna på kontoret. När detta var klart, kände jag mig fortfarande på hugget så jag passade på att duscha och schamponera våra långhårskatter. Deras päls kräver verkligen en hel del för att inte tova sig, och det lättaste tycker jag är att bara ställa in dem i duschen och massera in dem fulla med schampo och balsam. Våra är ju så himla vana vid dusch och vatten också, så det är en ganska enkel uppgift. Så nu är både Max och Flippa duschade. De blev jättefina och sitter just nu och tvättar sig torra.

Vi har hunnit äta lunch också, och Isac har krupit ned i sängen för lunchvila. Jag tar bara igen mig en sekund med ett blogginlägg innan jag ska ge mig ut och löshoppa två av hästarna. När Isse sovit klart, ska han till barnvakt Berra. Jag och Rickard ska passa på att städa upp och organisera tvättstugan och det gör man nästan lättast utan Isac. Ska bli underbart att få klart där också!

Jag var på hockey på Hovet i torsdags förresten. Möte mellan Rickards Färjestad och mitt Djurgården. Mer glädje för Rickard än för mig i och med en DIF-förlust, men det var härligt att se uppryckningen i tredje. Kärlek.

Hej tjolahopp,

/m.

Vandrande reklampelare

Igår skulle Rickard till Eskilstuna för att dels besöka tandläkaren och dels för att skriva av lite tabeller hos fotbollsförbundet. Jag och Isac passade på för att knalla lite på stan (den mindre av oss i vagn). Det var trevligt; jag vet inte när jag gick i affärer senast (sånär som på Coop när vi storhandlar mat). Isac var i chock, inte heller han är i stan speciellt ofta. Men han tyckte att det var tokskoj och jag var glad över att vi var där så tidigt, precis när de öppnat, så att det inte hann bildas så mycket folk. Men så gick vi in på en av stadens leksaksaffärer. Isac var i ett upprymt sinnestillstånd - det fanns så mycket leksaker! Jag drog mig då till minnes att vi faktiskt bara varit i en enda leksaksaffär någonsin med Isac i medveten ålder. Fick för ett ögonblick lite dåligt samvete men så tänkte jag på alla trasiga ungdomar jag jobbar med. De har många gånger fått hur mycket leksaker som helst, men blev de lyckliga för det - nej. De saknade däremot det viktigaste man kan ge sitt barn, en enkel kram och en puss, ens kärlek med andra ord. Det dåliga samvetet försvann omedelbart. Leksaker i all ära, men det finns sådant som är viktigare. Dagens besök var dock roligt och uppskattat av oss båda. Isac pekade på varenda leksak och ropade "oj oj oj" om allt i affären. Han hördes i alla fall och jag tror inte att någon kunde missta att han var en bonnunge på stadsbesök. Och så kom vi till kassan. Den glada expediten placerade glatt en stor flagga med företagets logotyp i händerna på Isac. Isac blev väldigt glad över flaggan, men hans principfasta mamma blev inte alls lika glad. Det finns nog inte mycket jag tycker är värre i reklamväg än när man utnyttjar små barn som vandrande reklampelare. För ett ögonblick övervägde jag en diskussion med expediten som jag anade kunde bli hetsig. Det är inte för inte man kallas pitbull, eller gjorde i alla fall; numera är jag en harmonisk småbarnsmamma. Jag valde bort fighten och gick glatt vidare. Med en glad son, viftandes med sin flagga. Att ta den ifrån honom i det läget var inte ens att tänka på. De som tidigare hade missat Isac, hade garanterat hört honom då. Men inombords både suckade jag och bubblade av ilska. Men det har runnit av mig nu =)

Annars är läget här fint. Sånär som på att jag har rena rama sjukstugan runt omkring mig. Både Rickard och Isac är rejält förkylda och har legat med feber sedan igår. Lilla Isse på nästan 40 grader i över ett dygn nu. Stackarna. Jag känner mig okej. Jag är också lite risig men det har jag ju varit sedan i julas så det börjar att bli mitt konstanta läge. Idag är jag i alla fall piggast för ovanlighetens skull. Hoppas att mina grabbar snart är på benen igen!

De senaste två dagarna har jag förresten varit i målartagen igen. Jag har slitit som ett djur med förrådsskrubben på övervåningen. Häromdagen rev jag och Rickard ut den tidigare tapeten och tillhörande masonitskiva som var allt annat än fräsch. Fram kom de fina gamla plankorna. Så nu har jag jobbat med att täta alla springor i taket, samt målat snedtak, väggar och bänkar. Ikväll blev jag till slut klar, och jag känner mig nöjd med resultatet. Nu ska vi bara få tag i lite praktiska krokar och plastbackar för den ultimata förvaringen =)

Nä ni, nu känner jag mig rejält trött och är ganska illamående. Ska se om jag kan dämpa det hela med en risifrutti.

/m.

Long time, no see

Hej tjolahopp,

tänkte ge mig på en uppdatering =)

Här flyter allt på fint, extra fint just nu när hela familjen gått på sportlov. 10 dagar ledigt. UNDERBART! Alla år av högskolestudier tar ut sin rätt. Välförtjänt - jag har slitit hårt på jobbet på sistone. Idag är det min hatdag nummer 1 - Alla hjärtans dag. Usch, vad jag avskyr denna dag. Den är endast uppfunnen för att alla ensamma människor ska känna sig ännu mer ensamma. För den som ingen kär har, vare sig en kärleksrelation eller en vän, är detta en hemsk dag och jag vägrar att njuta av en dag som unnar andra så mycket illa. Liksom alla högtider i och för sig, men denna är så okomplicerad att välja bort. Sedan tycker jag hela konceptet är larvigt. Varför skulle någon ge mig en blomma för att de måste liksom, ärligt det känns då (inte!). Vill man uppmuntra mig är det nog klokast att göra det en annan dag då jag kan lita på att det är av egen fri vilja och därför i all ärlighet. Konstlade saker - not my thing.

På torsdag är jag placerad i Hovet och ser Djurgården ta tre poäg mot Färjestad. Det är äkta kärlek. Jag ser fram mot detta och det ska bli oerhört kul! (synd om Rickard bara).

Med magen fungerar allt fint. Jag är ganska trött stundtals, men det är väl kanske inte heller så konstigt - jag har mycket att stå i förutom att vara gravid. Men jag mår bra och inte alls så illa som förut, på kvällarna ibland men det går ju inte ens att jämföra. Dock kvarstår min förkylning som suttit i sedan i julas. Det börjar att vara jobbigt. Jag funderar på att ta kontakt med läkaren igen och fråga om de verkligen är helt säkra på att det är ett virus. Det blir ju inte ett dugg bättre. Förkylningen tar givetvis också på orken, men jag försöker att bita ihop.

På hästfronten tickar det på. Jag är lite besviken på två av mina medryttare som allt som oftast ställer in, men mycket glad över min nya medryttare Sofia som är en pärla =) Ska försöka hitta några fler medryttare men det är inte så lätt så här mitt i vintern (som ändå är toppenfin för ridning om man frågar mig!)

Det var nog läget här i stora drag =)

Hopp tjolakopp!
/m.

RSS 2.0