Lycka?

Lycka - vågar man hoppas?

I natt bestämde sig samtliga tre kisseungar att helt plötsligt vägra den ersättning jag ger. Självfallet gjorde det mig lite orolig med tanke på att det har varit det första tecknet på sjukdom hos de kattungar vi redan förlorat. Men så idag kanske det vände. Filippa verkar ha fått mer mjölk i tuttarna och bebisarna är jätteintresserade av att dia henne. Det har de även gjort tidigare, men det var med en helt annan frenesi nu. Kanske kan det vara så att det kommit igång och fungera och att de därför föredrar mammas mat (vilket i så fall är jättebra!). Enda bekymret nu egentligen är att Filippa har lite svårt att komma till ro och ligga tillräckligt länge hos sina bebisar; hon är nog rejält understimulerad då kissefamiljen bott endast i barnrummet.

Så ikväll fick Filippa komma ned till civilisationen igen. Mår Filippa bra, hjälper det givetvis kisseungarna att må bra. Så ikväll bar vi ned hennes kissebebisar i transportburens underdel och ställde den i soffan under sträng bevakning och Filippa fick vistas fritt. Hon njöt och har dessutom spenderat en stor del av kvällen hos sina kissebebisar och diat dem så jättefint. Det är så härligt att se och jag är så lycklig att jag skulle kunna gråta. Hon kommer dock bara vistas fritt när vi är i närheten och kan hålla koll mot andra kissar och människobarn, men jag tror att det är viktiga stunder. Natten får hon sova i barnrummet med sina bebisar i lugn och ro. Snälla, låt det ha vänt nu.

I natt kommer jag inte att gå upp och mata kissarna. De vill inte ha, och jag tror att familjen har kommit till ett läge där deras allra största chans att klara sig, är att de får klara sig utan mig. De ska få lugn och ro och jag kommer att gå upp till dem direkt i morgon bitti. Nu några underbara bilder, bilder av lycka för mig, innan jag kryper ned till i sängen för denna natt. Må det nu ha vänt!



Godnatt på er...

/m.

Stallbygge

Det blev lite byggande i stallet idag! =) Vi begav oss under eftermiddagen till Katrineholm och inhandlade en del material till den boxdörr vi skulle bygga. Sedan satte vi igång. Först protesterade Corinne rejält så för en stund trodde jag nog att vi skulle behöva packa ihop, men efter lite mat och mys i famnen somnade hon i bilstolen i stallgången. Isac tycker sådant här är ordentligt skoj så han hade sina verktyg och bidrog verkligen i arbetet! Skönt att det går framåt!

Nu är klockan nästan 18 och boxdörren är färdig. Vi blev väldigt nöjda! Alldeles strax dags för lite middag. Kvällen får jag nog spendera i ett par hästhagar och fixa med lite tråd för att kunna flytta om hästarna. Ponnyerna ska släppas i skogshagen och för att inte lilla bus-Kayla ska gå ut behövs nog en tråd ytterligare på sina ställen. Jag ska nog även passa på att laga den stora hagen där hästarna hade ned tråden den natt de smet ut, så att jag kan släppa över dem dit.

Rickard och Isac bygger boxdörr:


/m.

Fin dag i Julita

Det blev en fin dag i Julita idag. Solen skiner och det känns behagligt varmt och skönt =)

Mina stalltjejer kom redan kl 09 i morse och red så jag följde med dem till paddocken. Det var trevligt och hästarna jobbade på fint. Sedan har jag hunnit in igen och försett såväl människo- som kattbarn med lite mat, och är igång och tvättar ett par maskiner.

Nu väntar jag på att Rickard och Isac ska komma hem från sina snickerier i Näshulta under förmiddagen. Sedan blir det lunchtajm och förhoppningsvis ska vi arbeta med stallet under eftermiddagen! Kul!

Dagens glada nyhet är att Corinne nu sovit två nätter i sin spjälsäng (tidigare har hon ju varit lite ängslig och sovit mellan mig och Rickard). Hon somnade jättefint och sov där till kl 04, åt sedan och hade visserligen lite svårt att somna om, men som helhet är vi mycket nöjda med natten!

/m.

...

Jag hade tänkt att skriva mycket. Jag hade tänkt skriva om kärleken till djur och livets orättvisa. Jag hade tänkt att skriva om rädsla och lycka.

Men jag saknar ord. Jag älskar att skriva och oftast saknas utrymmet på raderna. Denna gång blir det utrymme över.

Bilderna är från ikväll när jag var uppe och sa farväl till min lilla vän när jag förstod att loppet var över och att den bara hade få levnadstimmar kvar. Tårarna rinner fortfarande nedför mina kinder. För mig var det så oerhört mycket mer "än bara en liten kattunge". De sista bilderna är från mitt sista försök att rädda den, inbäddad med en värmekudde och pyssel. Runt klockan 20 tog den de sista andetagen i min hand... det fanns inget mer för mig att göra...



På den tredje bilden ser den nästan ut att skratta... ha det bra min vän...

/m.

Ikväll

förlorar jag ytterligare en, min favorit. Vi åkte till veterinären idag men det finns inte så mycket att göra för kattungarna. Den sattes på antibiotika som en sista nödlösning, men just nu finns ingenting som tyder på att den går att rädda...

Farväl kära vän...

/m.

Nä, nu tar vi fram bultsaxen!

Klockan går mot halv nio och jag sitter och väntar på att familjen ska vakna så att vi kan äta frukost. Jag var uppe vid 07 och gav kattungarna mat och hade svårt att kunna sova vidare efter det. Istället passade jag på att gå ut och sopa rent i stallet efter vårt senaste projekt. Vi håller på att flytta avloppet för att kunna sätta upp ytterligare en boxvägg. Igår kväll bev det hela dock färdigt för att gjutas igen efter att vattenröret var nedlagt. Farmor var här och hjälpte till att passa Corinne så att jag kunde vara delaktig i arbetet (tusen tack för det!) och kvällens roligaste var nog när Corinne blev lite ledsen i vagnen och farmor utbrister: Nä, nu tar vi fram bultsaxen! Tur att vi inte hade någon ljudupptagning på detta; Socialtjänsten hade varit här omedelbart bums och omhändertagit båda barnen ;) Som tur var, hade hon för avsikt att köra vagnen fram och tillbaka över bultsaxen då Corinne verkar uppskatta det guppande som blev.

Idag kommer min nya stalltjej Anna hit och rider Fagge. Roligt! Sedan blir det till att fara till Apoteket för att inhandla mer mjölkersättning till kattungarna. Det går åt! Kissarna verkar pigga och glada förresten! En av dem har nästan öppnat sina ögon också! Jag börjar nästan våga hoppas på att dessa ska klara sig, men det känns livsfarligt att säga så, för då får man säkert ett bakslag. Deras viktuppgång är dock inte helt imponerande det senaste dygnet, men jag förmodar att det kan gå lite upp och ned. Jag hoppas fortfarande innerligt att ingenting ska gå fel.

Annars ser det ut att bli en fin dag i Julita. Det är alltid välkommet! Får se vad man hittar på för mer roligt att pyssla med =) Jag skulle vilja åka och hämta material till boxväggen så att vi kan sätta igång med den, men släpkärran var upptagen så det får bli framåt veckan istället. Kanske ska börja klura lite på vad det ska bli för färger nu när jag målar om stallet. Brunt nedtill och kanske vitt upptill?

Corinne har sovit jättebra i natt igen - skönt! Hon somnade okomplicerat och sov fram till 05 då hon åt och sedan somnade om igen och sover fortfarande =) Även Isac sover fortfarande - vilka långlatar! ;) Själv är jag minst sagt lite trött, men det känns helt okej ändå! Somnade på soffan igår kväll och sov säkert en timme i alla fall. Vaknade klockan 00.15 och förflyttade mig till sängen efter att gett kissar mat. Uppe 03.30 igen för ny matning. Uppe 05.00 igen för matning av Corinne. Uppe 06.30 igen för matning av kissarna och sedan dess har jag varit vaken. Jag förstår varför kattuppfödare säger att det är oerhört mycket jobb att föda upp kattungar på flaska, och har man dessutom ett spädbarn blir det ju lite ytterligare. Men det gör ingenting; det viktigaste är att alla kissar och människobarn mår bra!

Oj, nu hör jag Isac. Skoj!

/m.

Kisseungar och barn

Godmorgon,

det är dags för en liten uppdatering. Kisseungarna verkar pigga och må bra! (de fyra som är kvar). Jag vågar knappt tro på det, men de är pigga och alerta och brottas för fullt i boet. De följer sina viktkurvor väl (ligger nästan lite högt i uppgång) och ger ett vaket intryck. Jag hoppas så djupt att det vänt för dessa nu. Jag matar dem varannan till var tredje timme och det går bra. I natt vaknade jag dock med stor ångest. Somnade klockan 23 efter att ha matat dem på kvällen och satte klockan på 02. Vaknade när klockan ringde, men måste ha somnat om för sedan vaknade jag klockan 04 i panik. Kastade mig upp i rädsla att hela kullen nu låg död. Givetvis dör inte bebisar för att maten blev ett par timmar sen, men eftersom att dessa inte mått bra känns det väldigt noga. Jag var bara så trött. Jag har sovit totalt två timmar på två dygn och var så trött att jag knappt visste vad jag hette (även Corinne har sett till att vi varit vakna). Men nu blev det då ofrivilligt sömn mellan 23 och 04 (hela fem timmar!) så det är nästan så att man känner sig riktigt utvilad =) Gick upp och gav kissarna klockan 04 och gick sedan och la mig ytterligare någon timma efter att även ammat Corinne. Steg upp klockan 06 och matade kissarna igen och sedan dess har jag varit uppe. Har passat på att städa undan lite leksaker i huset nu på morgonen och väntar bara på att resten av familjen ska vakna. Då tänkte jag passa på att dammsuga och skura golvet innan vi får besök av syrran, Ola och Carol =)

Uppdateringen på Isacfronten är som alltid en glädjestund. Han är en pärla och är underbar på alla sätt och vis. Han avgudar sin lillasyster och behandlar henne på allra bästa sätt. Det är så härligt att se! Sedan börjar vi komma till rätta med nattningen av honom också och det är jätteskönt! Han har ju haft lite svårt att gå ned i varv och somna på kvällen de senaste två månaderna och nattningarna har många gånger tagit 1-2 timmar, vilket givetvis tagit hårt på oss alla. Men nu har vi ändrat lite rutiner och de senaste fyra kvällarna har jag nattat honom. Man har då kunnat lämna rummet medan han fortfarande är vaken (efter att ha läst en bok ca 10 minuter) och han har somnat på egen hand. Underbart! Hoppas det håller i sig! Igår var vi förresten hemma hos Berra och Ingela och hjälpte dem lite med veden. Isac ville som alltid hjälpa till och kämpade tappert med att bära vedbitar nästan lika långa som honom själv (!) Vi blev alla imponerade...



Uppdateringen med Corinne är också glädjande. Lilltjejen har de senaste två dygnen dragits med luft i magen och haft det ont och besvärligt, vilket givetvis har påverkat hennes lugn och sovförmåga (de första tre veckorna har hon ju nästan sovit hela nätter och varit väldigt tillfreds). Efter samtal med sjukvårdsupplysningen igår åkte vi till stan och inhandlade både miniformdroppar och Sempers magdroppar. Den första ska tydligen dela gaserna och den andra ska skapa en god bakteriekultur i magen. Vi har även börjat massera hennes mage. Jag tror att detta hjälper för igår återgick hon till sitt lugna trygga jag. Detta resulterade även i en god natts sömn och lilltjejen sover fortfarande - hon har väl mycket att ta igen! Klockan är nu 07.30 och hon har sovit regelbundet sedan klockan 23 med bara ett vaknade klockan 04 för lite mat. Skönt! Nu ligger hon och sover på sängen tillsammans med Rickard och Isac som precis kom ned och gjorde de andra sällskap. Jag ska nog krypa ned lite till de andra innan det är dags för dammsugning och en dusch.

Auf wiedersehn! (over and out)

/m.

Den värsta av mardrömmar...

Jag önskar så innerligt att någon bara skulle kunna slå mig hårt så att jag vaknar ur denna fruktansvärda mardröm...

Efter Lilla blås bortgång verkade de övriga fem må bra och gick upp i vikt som de ska. Men så under kvällen blev plötsligt ytterligare en dålig. Från ingenstans blev plötsligt Lilla grön jättesvag och orkade inte svälja maten. Sedan har allt gått jättefort. Jag har under kvällen varit i samtal med veterinär som förklarat för mig att det inte finns något mer att göra än det jag gör. Jag ger ersättning, masserar dem om magen och håller dem varma. Inte ens en veterinär kan göra något mer. Men trots detta förlorar jag ikväll ytterligare en. Lilla grön är på väg att lämna oss och tar sina sista andetag. Snälla väck mig, slå mig, det gör så ont. Jag har längtat så efter denna kull, och allt blev bara så fel. Jag är så rädd att de alla bara ska dö en efter en. Och att det inte finns någonting mer jag kan göra för att hjälpa dem.

De resterande fyra är i dagsläget jättepigga och alerta, men det var även Lilla grön för bara några timmar sedan.

I mitt huvud surrar bara de gamla traditionella barnrimmen om att "En elefant balanserade".. osv. För varje sidbyte ramlar en efter en av tråden och mitt liv känns just nu som en dålig parodi på detta. Jag har alltid tyckt dessa verser är gulliga och trallvänliga, men idag är det inget roligt. Det gör ont.

Att förlora Lilla blå var en mardröm. Bara en kattunge skulle vissa hävda. För mig är det så oerhört mycket mer; det är ett liv som slocknat. Ett liv jag väntat på under hela min levnadstid. Det var min dröm att få ta en egen kull. Jag kan knappt förklara hur det känns att förlora även Lilla grön. Jag tror knappt att det är sant, och förstår inte att det är min verklighet.

Snälla alla ni som läser, sänd mina kattbebisar en tanke om att jag får behålla åtminstone de fyra som finns kvar nu. Snälla snälla...

/m.

RIP Lilla blå

Natten till måndagen var jag sprickfärdig av lycka. Den kull jag så länge längtat efter, väntat på, föddes. I denna fanns sex underbara individer och Filippa var den underbara mamman. Dessa tre dygn efter födseln som borde ha varit dygn av glädje och förväntan, har snarare bestått av oro och rädsla. Ungarna har inte gått upp i vikt som de ska och jag kan inte förstå varför. Tidigare idag blev en av ungarna hastigt sämre. Jag gjorde vad jag kunde för att hjälpa den lilla, men trots detta avled Lilla blå under kvällen. Det gör ont i hela mig och kanske är detta den unge som på grund av sin svaghet kom mig allra närmast om hjärtat. Vi kallade den för Lilla blå, för att den lilla märktes med en blå klo vid födseln för att kunna åtskiljas från två av sina syskon. Märkningen behövdes egentligen inte de sista två dygnen; jag skulle kunna återge Lilla blå i detalj.

Just nu sitter jag och är oerhört ledsen. Ledsen för att min fina Lilla blå är borta, och oerhört rädd för att jag ska förlora ännu fler. Klockan är nästan midnatt och Rickard är på väg till Strömsholm. Han ska handla mjölkersättning så att vi kan börja mata de resterande fem i natt. Jag är så rädd att jag inte ens vågar gå upp till dem, är så rädd att fler ska ha blivit för svaga. Tänk om tiden bara kunde gå lite snabbare, så att Rickard kan vara hemma igen och att vi kan ge kissarna den mat de så väl behöver. Jag vet inte varför de inte får tillräckligt av mamma katt. De som är kvar verkar fått i sig en del om man ser till deras vikter, men inte tillräckligt. Jag hoppas de orkar tills Rickard är tillbaka. Det är 6,7 mil till Strömsholms djursjukhus, men vi vågar inte vänta med ersättningen tills apoteken öppnar i morgon; då är det kanske för sent. Nu borde han dock snart vara framme och sedan är det kanske en timmes resväg hem. Sedan får kissarna mat. Snälla alla ni som läser, håll tummarna för dem.

Lilla blå var speciell. Näst minst i kullen och förutom sin oförmåga att få i sig mat, hade hon/han dessutom svårigheter att röra sig. Det var som om bakdelen inte följde med. Jag vet inte om det berodde på svaghet eller om Lilla blå var handikappad på något vis. Nu får vi aldrig veta. Livet var nog för hårt för Lilla blå. Jag är glad att jag tittade till dem så ofta att jag fann Lilla blå när hon/han fortfarande var varm. Den lilla låg så fint i hörnet av deras bo; det såg ut som om den sov. Den var alldeles blöt så jag tror att Filippa hade gjort sitt bästa för att återuppliva sin bebis. Jag var tvungen att ta två bilder, bara för att minnas. Nu ska jag försöka samla kraft för att kunna rädda de fem som fortfarande finns kvar.

RIP Lilla blå



/m.

Första dagens vägning!

Nu har jag varit uppe hos sötnosarna och vägt dem för att kunna följa deras utveckling =) De tre som är lika har dessutom blivit målade med färgpenna på varsin klo för att vi ska kunna hålla isär dem. Jag kan redan nu konstatera att "katt grön" är en liten pipis. Ingen av de andra piper såsom den! Tog lite tydligare bilder på dem också.

"Katt röd" 121 g


"Katt blå" 100 g


"Katt grön" 107 g


"Lite vitt" 107 g


"Ljusgrå" 95 g


"Mycket vitt" 103 g


Den lilla grå verkar vara en riktig tuffing!

/m.

Det blev sex!!

I natt har det inte blivit mycket sova av. Jag har pysslat med heeelt andra saker...

...jag har givetvis spenderat natten tillsammans med Filippa som i natt valde att föda sex stycken alldeles underbara kattungar! Första sötnosen kom klockan 23.54 och sedan har det bara tickat på.

Hela gänget tillsammans med en stolt mamma:



Det är kattungar överallt!



En bild på vardera:



Filippa var jätteduktig och hela stora familjen tycks må bra. Jag var hypernervös, men Filippa klarade det hela galant!

/m.

Härlig sommardag!

Vaknade i morse av att det var lite grått och småmulet. Knasigt tyckte vi då vädergubbarna förberett oss för en fin och varm sommardag. Men det dröjde inte länge förrän solen var här, och en alldeles underbar dag visade sig.

Vi började dagen med att möta upp Peppe och Petra i Näshulta. Fick med oss en hel säck jättefina kläder som Corinne får ärva av kusin Freja. Tusen tack hörni!

Sedan har vi hunnit med att äta lunch och jag har avnjutit en ridtur tillsammans med Fargo. Vi tog oss ett travjobb i allén på 6-7 km. Helt underbart! Det är fantastiskt roligt att vara igång igen och Fagge känns dunderfin. Vi var dock rejält trötta och svettiga efteråt - varmt mitt i solen! (men härligt!)

Inte nog med detta =) Det fantastiska vädret bjöd in till mys utomhus där familjen njöt i fulla drag. Lyckades få några rejält fina bilder på Corinne (och någon med Isac som tyvärr inte ville vara still). Det blir så himla fina bilder när man tar utomhus - inte sant!?



Jag tycker att det är så otroligt fridfulla bilder med en sådant härligt ljus, kanske några bättre av de jag tagit =)

Under kvällen väntar kräftor hos Berra och Ingela - MUMS! Bjuder på en bonusbild från igår också - jag och min älskling förstås!



En sådan goding (puss på honom!)

/m.

Lugna och trygga barn

Idag hade vi BVC-sköterskan på hembesök. Båda barnen visade upp sig från sina allra bästa sidor och var sådana solstrålar som bara de två kan vara. Corinne var vaken hela besöket och var en riktig pärla.

BVC-sköterskan har även träffat Isac tidigare och tycker väldigt bra om honom och idag berättade hon att det är sällan hon träffar så lugna, trygga och harmoniska barn som Isac och Corinne. Det kändes underbart att höra och det känns också som en bekräftelse på att vi kanske lyckats bygga en trygg uppväxtmiljö för dem. Det finns nog inte mycket jag skulle vilja höra hellre än att mina barn är trygga och harmoniska, så det gjorde mig så glad att man nästan blir gråtfärdig. Hon träffar ju liksom barn dagligen, och det känns som om hon var ärlig. Så det värmde verkligen; jag blir fortfarande varm av glädje när jag tänker på det. Vad mer kan man önska sig än barn som är just harmoniska och trygga i sig själva?

Någon våg hade hon inte med sig, så vi ska komma till BVC på tisdag för vägning och mätning. Men allt verkade bra med Corinne i vilket fall =) Utvecklingsmässigt låg hon motsvarande en sexveckorsbebis vad beträffar styrka och förmåga att fästa blicken.

/m.

Det stora djuret mamma

Idag har vi spenderat dagen på Parken zoo. Guldväder och en Isac på topphumör så det var trevligt! Corinne skötte sig jättefint i vagnen och sov så gott =) Hon tappade sugen lite på slutet, men speciellt mycket var det inte. Skönt med snälla barn =) Isac var helt otrolig. Han gick nästan hela rundan själv, vilket innebar promenerande i 3 (!) timmar. Han satt bara i vagnen bredvid syrran de sista fem minuterna. Jag är fortfarande alldeles imponerad; det är en lång väg att gå för en 2-åring! Inte en enda gång var det något gnäll eller pip; han var bara lycklig! Som oftast i och för sig, men idag var det världsklass på honom! När vi var på väg hem, frågade Rickard Isac vilka djur han sett i parken och då svarade han glatt "mamma". Jag säger då det ;)

Nu badar Isac och Rickard och sedan är det läggdags för den förstnämnda (som för övrigt inte sovit en blund idag så när som på den halvtimma han satt i bilen hem). Helt sjukt; han borde vara jättetrött. När han somnat (inom en förhoppningsvis ganska snar framtid) ska jag ge mig ut till min sjuka ponny och mocka rent och ge medicin. Han är rejält risig och jag lider med honom. Förhoppningsvis börjar den smärtstillande medicinen hjälpa honom så att han slipper ha så ont i alla fall...

/m.

Garn-Isac får ny blöja!

Isac är så otroligt söt! Han har en liten docka som han har fått från dagis som går under namnet Garn-Isac. Alla barnen på dagis fick nämligen en docka som ser ut som de själva. Med denna docka gör Isac precis allting som vi gör med Corinne. Häromdagen ammade han Garn-Isac. En annan dag blev Garn-Isac nattad. Igår fick han blöjan bytt. Det senaste lyckades Rickard till vår stora glädje få på film.

Är han inte för underbart go!?

FILMKLIPP

/m.

Ridning igen och sjuk ponny

Dagens jäkligt roliga (ursäkta ordvalen) är att jag ikväll suttit upp på hästryggen igen! En otrolig känsla och mycket efterlängtat vill jag lova! Trots att det bara gått en vecka sedan förlossningen, kändes det helfint. Fagge jobbade på trevligt och det kändes helt okej i kroppen min. Härligt! Förhoppningsvis kan jag sätta igång hästarna nu igen! =D Ryttare är man genuint efter att ha ridit sedan man bara var några år och det var givetvis underbart att efter sju veckors paus få sitta upp igen. Ingen lång stund dock, ville mest kolla av hur det kändes. 5 minuter skritt och 10 minuter trav helt utan bekymmer. Jag blev lite peppad ett tag och tog till och med en liten galoppfattning, men Fagge blev som alltid lite het, så jag bestämde mig för att spara galoppen till om några pass ;) Dunderkul!

Dagens minst lika tråkiga, är att Bilbo fått ett återfall =( Hästarna var ju på rymmen igår natt och Bilbo hittade jag på en åker med korn, vilket givetvis inte är speciellt optimalt för en fångponny. Idag fann vi honom i hagen liggandes och fick släpa in honom i stallet under kvällen. Stackaren hade jätteont och kunde knappt gå, så jag fick verkligen dra in honom. Jag lider med min lilla krake. Så i morgon får jag ringa veterinären igen, som förhoppningsvis kan förskriva nya mediciner igen. Så nu väntar åter boxvila för honom och medicinbehandling. För er som läste inlägg för ett tag sedan, var boxvilan ingen höjdare utan resulterade i en mycket olycklig häst. Dessbättre bev han snabbt bra förra gången och fick åter gå ut efter tre veckor i box. Med otur kan boxvilan bli upp mot ett halvår. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det går lika bra att behandla denna gång. Håll tummarna för vår goa ponny!

/m.

Det mest betydelsefulla i världen

Jag vet inte om jag innan jag blev mamma, förstod, i alla fall inte fullt ut, hur mycket ett barn kan komma att betyda. Mina barn är mitt allt och jag kan helt ärligt svara att jag skulle göra precis vad som helst för dem. Jag har alltid tyckt att uttrycket "jag skulle offra mitt liv för mina barn" känts lite, ja jag vet inte, larvigt. Men faktiskt. Den dag någonting skulle hota mina barn, skulle jag gå genom eld och vatten för att hjälpa dem. Det är helt otroligt hur man kan knyta sådana band till de små liven...


Jag och Corinne myser 090712.

/m.

Härlig promenad och katt på tjocken

Idag har vi varit ute och promenerat med "nya" syskonvagnen på förmiddagen. Det fungerade jättefint och var uppskattat av såväl båda föräldrarna som båda barnen. Mysigt att kunna vara ute och gå och få barnen med sig på ett okomplicerat sätt. Isac går ju ganska långa sträckor själv, men det är guld värt att kunna sätta ned honom om man är ute och går längre sträckor =) Solen skiner ute idag och det är underbart varmt! Fantastiskt! Den härliga turen förevigades givetvis med lite bilder =)



Kisse vår börjar bli rejält tjock nu. Väntar ju kattungar precis i dagarna och jag tror att det är nära nu (vilket jag i och för sig trott de senaste 3-4 dagarna...). Försökte få till lite kort, men det syns inte riktigt på korten hur rund hon faktiskt är. Aja, lite rund ser hon ut iaf med tanke på att hon är en ganska slimmad och smal kisse annars... =)



Längtar efter de små kissebarnen! (och är lite nervös också, är första gången jag blir "kattmormor", värre än det egna födandet ju!)

/m.

Sötaste tjejen och nyplockade vinbär

Det har varit en bra dag idag. Barnen har varit glada och snälla (som alltid i och för sig) och allting har gått smidigt. Dagen började ju lite risig med hästarna, men sedan har det bara gått uppåt =)

Isac och Corinne lyckades tajma sina lunchsömnar perfekt vilket gav mig och Rickard säkert två timmar att kunna arbeta på tomten utan barn till hjälpredor. Rickard passade på att gå över tomten med grästrimmern och det blev jättefint! Själv lekte jag polsk bärplockare och tömde vår röda vinbärsbuske på bär. Det blev en hel del som vi nu har frusit in i fina portionspåsar. Bra att ha att ta fram till eventuella pajer och dylikt =) Innan Isacs lunchsömn, hade jag honom till hjälpreda att plocka. Väldigt lite hamnade i bunken och väldigt mycket i munnen. Det var nog tur att det var dags för lunchsömn efter ett tag. Undrar om någon kommer att vara dålig i magen i morgon...

Skörden:



Passade även på att ta lite nya foton på världens goaste tjej! Är hon inte för underbar!?



Just nu är Rickard uppe och nattar Isac. Själv tar jag hand om lilltösen och har skurat rent babybadkaret som stått oanvänt på loftet ett tag. När Rickard kommer ner igen och Isac somnat ska vi fylla på vatten åt hästarna, men sedan blir det bad för lilla Corinne. Hoppas hon uppskattar det!

/m.

Lilla pärlan!

Som utlovat kommer här lite bilder på världens finaste Corinne! (klicka för större bilder)



Med storebror:



Dessa bilder är från de första två dagarna i hennes liv, har flera bilder men de ligger ännu på kameran.

/m.

Är det inte barn så är det hästar!

Barnen fortsätter sova gott om natten, men trots detta kan det bli tidiga morgonar. Idag fick jag starta dagen klockan 05.29 med att jaga försvunna hästar. 3 av 4 hade lyckats ta sig genom tråden och begett sig till grannens åker. De var lättfångade (skönt det åtminstone) och jag kunde lätt färda dem åter till hagen. Det var första gången på dessa fem år som vi haft Monte som han gått genom tråden så jag vet inte riktigt vad de har pysslat med i natt. Han såg dock lite skamsen ut när jag kom och mötte mig snällt. Sötast är dock Fargo som snällt stannade i hagen trots att det var helt öppet ut. Det var han som fick oss att förstå att de andra var borta genom att vanka omkring oroligt och skrika efter de andra. Så gulligt att stanna istället för att följa med. Det är inte många hästar som skulle göra det när alla de andra drar; de är ju flockdjur.

Nu är jag dock inne igen. Isac är vaken men Corinne sover gott. Rickard får lite sovmorgon; det är ingen mening för mig att gå och lägga mig igen. Funderar på en dusch dock, vore skönt efter allt hästletande. Corinne somnade förresten jättesnällt igår och vaknade 04.15 för att äta. Ammade och somnade om direkt och sover nu fortfarande. Mina raringar!

/m.

Noll ett fem noll... 055? NEJ!

Dagen började roligt idag. Rickard skulle felanmäla vår telefon som inte fungerar efter de senaste dagarnas åskande. Telia lyckas då ha något så fint som röststyrning på sin felanmälan. Varför har man det 2009 liksom? Hur många är det som sitter med nummerskiva istället för tonvalstelefon numera? Aja, hur som haver. Rickard försöker på sitt allra tydligaste vis berätta vårt telefonnummer varpå hjälpen frågar om han säger 055... jag skrattar som en tok. Jag vet inte hur många försök som behövdes. Och ju mer jag skrattade, desto sämre gick det för stackars Rickard. Till slut lyckades han i alla fall felanmäla telefonen. Hoppas det blir någon ordning nu!

Annars har jag, Rickard och Corinne spenderat dagen på banken. Isac fick vara hos farmor och farfar. Jag tror att det var skönt för honom; jag förmodar att bankmiljön är lite för stillastående för honom. Det var skönt att få slutplaceringen av våra lån färdigt, och vi passade även på att ordna med ett pensionssparande för mig samt tecknade livförsäkringar på både mig och Rickard. Det var också lite roligt (när vi skulle teckna våra livförsäkringar). För att göra detta skulle man fylla i en hälsodeklaration där man skulle uppge behandlingar/sjukvård man stått under de senaste fem åren. Vi fick då veta att man även skulle skriva dit graviditeter, vilket jag snällt gjorde. Men det blev bara så himla roligt, för alla frågor var liksom formulerade för sjukdomar och skador. Det började roligt redan från början när jag skulle specificera vilka åkommor jag led av. Skulle jag skrivit Isac och Corinne? Haha, de fick helt enkelt gå under åkomma "graviditet 1" och "graviditet 2". Som tredje åkomma hade jag även synnedsättning. Vidare skulle man beskriva sina olika åkommor, vilket jag och Rickard hade mycket roligt åt. Jag skulle bland annat uppge när jag blev symptomfri. Man får väl förmoda att det var i lördags klockan 06.58 då. Haha. Snacka effektiv behandling när symptomen upphör i samma stund som behandlingen upphör. Tänk om alla behandlingar var så effektiva! 1,5 timme spenderade vi till slut på banken och lilltjejen ska ha en riktig eloge för att hon så snällt satt där i famnen alldeles tyst och lugn hela tiden.

Nu ligger Isac och sover gott och Corinne vilar lite till och från (just nu med Rickard i soffan). Men hon är lite orolig, kanske för att vi har farit omkring med henne en del idag. Jag hoppas att hon ändå kan gå ned i varv och fortsätta sova natten lika bra som hon gjort de senaste två nätterna. Men som sagt, hon är lite orolig nu, så vi får väl se. Dock har hon varit väldigt mycket vaken idag, så trött borde hon vara. Hon måste fått massor av intryck!

Nä, nu ropar lilla gumman på mig!

/m.

Lugnande i boobisarna?

Det har varit en lugn och behaglig natt. När vi skulle gå och lägga oss igår kväll somnade Corinne omedelbart. Sedan fortsatte hon natten med att sova utan ett ljud tills klockan 05.10. Helt otroligt för vår lilla pärla som inte ens är en vecka fylld. Hon ammade och somnade sedan om ytterligare. Sedan fick vi väcka henne för att gå upp och äta frukost när Isac vaknade ett par timmar senare. Man kan ju fundera över om man har lugnande i boobisarna. Hoppas att det håller i sig!

/utvilad småbarnsmamma

Det var hon!

Isac var så rolig igår; jag och rickard skrattar fortfarande åt det hela.

Rickard befann sig på toa medan jag, Isac och Corinne var i vardagsrummet. Jag låg på soffan med Corinne sovandes på magen när Isac upptäckte hennes napp. Enligt Isac ville Corinne förstås ha denna i munnen. Det ville inte Corinne. Jag försökte först berätta detta lite försiktigt och pedagogiskt för Isac, men ju mer jag försökte förklara, desto mer försökte han trycka in den i munnen på lilltjejen. Till slut blev jag tvungen att mer ordentligt flytta undan Isac. Han svarade då med att slå Corinne i huvudet med nappen. Hon vaknade inte ens, men givetvis var jag tvungen att betona för Isac att man inte beter sig så. Han svarar då genom att fullständigt bryta samman och rusa ut till Rickard. Han gallskriker hysteriskt och Rickard frågar vad som hänt. Gråtandes pekar då Isac mot vardagsrummet och utbryter "Det var hon!". Både jag och Rickard förstod direkt att han syftade på sin mycket elaka mamma som helt saboterade hans försök att vara en god storebror.

Det är inte lätt alla gånger!

/m.

Världens bästa tröttisar

Dagen startade bra idag! Corinne som haft lite svårt för att sova nattetid imponerade med att sova hela natten med bara en amning och det var givetvis mycket uppskattat av såväl hennes mamma som pappa. Somnade i godan ro nästan omedelbart igår och vaknade vid 04.15. Ammade och somnade om direkt. Klockan 07.30 sov hon fortfarande när mammas klocka ringde (hovslagaren skulle komma på besök). Även Isac var en uppskattad tröttis och kom inte in till oss förrän strax innan klockan 08. Så det blev mycket sovande i natt - skönt!

Annars idag har vi som sagt haft hovslagaren på besök. Alltid lika behagligt när det är överstökat så att man vet att hästarna är nyverkade och fina igen =)

Just nu sover Isac lunch och Corinne vilar på pappas mage. Lugnt och skönt med andra ord. Jag och Rickard sitter och funderar på hur vi ska spendera eftermiddagen. Är så trist att bara sitta inne (även Rickard tycker det!) och regnet som bara vräker ned, peppar inte till några långa utevistelser direkt. Vi var rejält sugna på att åka till leklandet, men med tanke på vilket paradis det borde vara för bakterier och virus, känns det inte som någon höjdare med Corinne som inte ens är en vecka fylld. Får bli vid ett senare tillfälle helt enkelt!

Nu ska jag gå och kela lite med världens sötaste bebis! Vi hörs!

/m.

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen från förlossning och en snabbvisit på sjukhuset.

Igår kväll somnade jag på soffan ett par timmar efter att ha känt mig mycket trött. När vi vid kl 23.30 var på väg i säng drog värkarbetet igång på allvar. Ganska tidigt stadigt på 11 minuter och sedan tickande det snabbt nedåt. Klockan 04.50 satte vi oss i bilen och anlände till Mälarsjukhuset klockan 05.30. Sedan gick det fort =) 06.58 var vår Corinne född. Corinne är 48,5 cm lång och väger 3105 g. Hon var direkt jätteduktig och hittade tutten omedelbart. Då det var fullt på BB, kunde sjukhuset inte erbjuda Rickard någon plats, varpå vi alla bestämde oss för att åka hem istället. Så klockan 13 fick vi till en läkartid och efter detta fick vi skrivas ut och åka hem =) Jag känner mig oförskämt pigg och var redan rastlös på sjukhuset, så det kändes lika bra.

Nu har jag och Rickard belönat oss för dagsarbetet med varsin calzone och lilla Corinne ligger och sover på soffan. Hon är så mysig! Jag saknar Isac kopiöst och ser fram emot att presentera syskonen för varandra, men vi har bestämt oss för att vara ensamma detta första dygn eftersom att vi åkte hem så oerhört tidigt för att hinna smälta allting och få det att fungera, så får storebror komma hem tidigt i morgon!

Tjolahopp tjolahej!

/m.

En härlig dag!

Vi har haft en härlig dag idag trots den mycket tryckande värmen. Jag har i och för sig haft det lite jobbigt och varit fruktansvärt trött. Huvudet har varit piggt men kroppen vill bara sova. Det har dock varit en härlig dag trots detta!

Kvalitetstid för mig och Isac på förmiddagen när Rickard var och arbetade (möte ang en elev). Höjdpunkten var nog när vi la oss utomhus på en filt med två kuddar och sov lunch i det fria. Det var underbart!

Efter lunch när Rickard kommit hem åkte vi till Aspen och badade. Detta var MYCKET uppskattat av vår söte son som njöt i fulla drag. Det blir nog flera badturer inom kort =) Jag var mycket avundsjuk på alla de badande. Varm och svettig hade man givetvis också velat bada, men barnmorskorna avråder en höggravid från detta i och med infektionsrisken med ett smutsigt vatten. Vågar då inte göra så mycket annat, men gud vad jag längtade ned i det svalkande. Fick nöja mig med att svalka fötterna; det var åtminstone skönt för ett par svullna ansträngna fossingar. Tog lite fina bilder från badet idag =)



Han är så underbar vår lille son... utöver den härliga uppsynen på badet har han charmat alla butiksbiträden vi träffat på idag. Man blir varm i kroppen bara av att se bilderna... mitt hjärta smälter!

Under kvällen har vi gjort klart förrådet. Det känns jätteskönt! Kika gärna på bilderna på hemsidan =) Vi är jättenöjda!

Nu kikar vi på spiondokumentären och senare blir det 24. En lugn och skön avslutning på kvällen. Själv längtar jag sjukt mycket efter en dusch. Det behövs! Annars har jag haft som menssmärtor till och från hela dagen - förvärkar?

/m.

PS. Kika förresten vad fina de är våra Mariaklokor som vi nu väntat på i två år. Underbara! Dock är de lite trötta och uttorkade - vatten kom och duscha dem!


Förrådsbygge

Här hemma snickras det för fulla muggar för Rickard, mig och Isac! Vi är igång med projekt ala barnvagnsförvaring och jobbar otroligt intensivt med detta. Jag har lagt in bilder och dagbok på hemsidan (www.snurpe.se) för den som vill följa arbetet (eller se bilder på vår underbart duktiga son för den delen). Det hela återfinns om man klickar på <stallet/huset>, sedan <följ renoveringen> och slutligen <förrådsbygge>.

Nu är klockan 00.25 så det är hög tid att hoppa in i duschen för att sedan gå och sova, därav det korta inlägget.

Sov gott!

/m.

RSS 2.0