Inte ett dugg stark

Jag trodde jag var stark. Det var inte sanningen.

Min älskade ponny Bilbo har plågats av fång sedan 1,5 år tillbaka. Inte hela tiden givetvis, men det kommer och går. Han fick första anfallet för 1,5 år sedan. Han hade fruktansvärt ont och det var plågsamt för oss alla. Han blev satt på boxvila under flera veckor i kombination med smärtstillande och antiinflammatoriskt. Ganska snart blev han bättre och vi andades ut. Ett par månader senare började vi känna igen vår ponny igen, vår glada lyckliga ponny. Någonstans hoppades jag att det var över. Det var en osanning. Under denna tid har fången återkommit vid upprepade tillfällen. Han blir sämre och blir satt på boxvila. På boxvilan blir han bättre, men vantrivs. Han är van att vara ute och vill vara ute. Sakta och efter konstens alla regler har jag försökt vänja honom vid att vara ute. I början fungerade det ett halvår innan anfallen kom åter. Idag kommer återfallen allt oftare. Han har ont och jag känner inte igen min fina ponny. Jag har försökt allt, men han blir bara sämre. Vi har en fin lösdriftshall men han vill inte vara där. Han dras till sina friska vänner som går ute, får ont i fötterna och blir liggande ute i snön. Jag börjar förstå att den enda hjälpen för honom kanske är att stå på konstant boxvila. Men det är inget värdigt liv för en häst. Att aldrig kunna vara ute igen. Man har ett stort ansvar som djurägare och ibland sätts man i situationen där det är ens ansvar att sätta en gräns. Jag tror i mitt hjärta att Bilbo börjar gå mot den gränsen. Han plågas så och har så ont.

Jag kände mig stark. Igår ringde jag försäkringsbolaget och fick klartecken för att låta honom somna in. Idag ringde jag veterinären som ska försöka komma ut i veckan och kika på honom och förmodligen ge klartecken. Jag har känt mig lugn och det har känts rätt.

Under kvällen idag har jag haft kvalitetstid med Bilbo. Medan snön stormade utanför hade vi vår tid i stallet. Vi borstade, pratade, kramades och bara var. Och det gör så fruktansvärt ont. Någonstans har jag distansierat mig för att klara att fatta beslutet, men så idag kom vi så nära igen. Det känns som om någon har rivt ut mitt hjärta, slitit i det, trampat på det och sakta malt sönder det. Bilbo kom till oss som fölunge. Han var ung och trotsig och en riktig djävul att ha att göra med. Han stod mest på bakbenen och gick knappt att leda. Men vi växte ihop. Jag fick äran att själv köra in honom och det finns ingenting han inte gör för mig idag. Han betyder så mycket min lilla häst. Och så ikväll när vi hade vår tid i stallet, såg jag glimtar hos honom igen som jag inte sett på länge. Min busponny som ruskade med grimskaftet och kastade med grimman. Den glädje och bus som jag inte sett på länge. I den stunden förstod jag inte hur jag någonsin skulle kunna ta bort honom. Tänk om jag bara kunde prova något mer.... Tänk om det fanns någon chans... Tänk bara om.... Allt jag ville var bara att ringa veterinären, prata in på hans telefonsvarare och bara blåsa av allt. Prova allt igen, bara testa allt en gång till...

Men så skulle jag släppa ut honom igen till de andra ett tag. Och min vän stapplade så att han knappt tog sig över tröskeln ut från stallet. Öronen hängde och det gjorde ont. Han tog sats och klev över, men jag såg hur ont det gjorde.

Nu sitter jag här med en klump i halsen. Jag vill så gärna att han ska bli bra, men någonstans vet jag att det inte är sanningen. Min ponny är svårt sjuk och han har ont. Tårarna rinner och det är så påtagligt att detta är baksidan av att ha djur. Han kan inte själv påverka sin situation och därför faller det på mitt ansvar. Det är bara så svårt och så tungt att jag knappt kan andas.

I denna aktuella stund vill jag be alla att försöka låta det vara och inte prata med mig så mycket om det. Jag klarar inte av att svara på frågor hur jag mår eller hur det är. Jag måste bara finna ork och mod att göra det som är bäst för min vän. Jag hoppas att ni förstår detta.

Till syvende och sist tror jag att det blir bra. Jag är lycklig för alla de dagar jag fått tillsammans med min underbara ponny.

Hoppning innan han blev sjuk


Inkörning


Det sötaste i världen...


Bilbo som han var innan han blev sjuk (det är nu länge sedan man såg honom så)


Sötnos...


Puss på Nikki


Snömonster


Fina körponnyn...



På bilderna är det en ponny som det fullkomligt lyser om. Det finns ingen annan häst som har sådan uppsyn, bus och glädje i kroppen. Men det är inte så vi sett honom på sistone. Jag har saknat den rätta Bilbo länge och kanske är det min tur att hjälpa honom. Jag ska bara finna orken på något sätt. Han betyder mer än någon kan förstå, och kanske är det därför jag måste klara att vara stark.

/m.

Väl sysselsatt

Man behöver inte direkt gå sysslolös iaf.

Idag steg jag upp vid 05.30. Fixade och grejjade innan jag begav mig mot jobbet. En intensiv dag full med undervisning och pyssel innan jag slutade kl 15. Samåkning till dagis med en kollega och hämtade barnen. Promenerade sedan hem med båda barnen i syskonvagnen. En "nätt" promenad i snö och rusk på cirka timman. Det var minst sagt lite kämpigt i all snö, blåst, halka och mörker. Tur att man har väldigt snälla och gulliga barn som ställer upp på det mesta. Hemma kring 17 och kastade mig direkt på middagslagningen. Medan pastan stod på kokning lyckades jag dessutom sortera lite tvätt och starta en maskin. Åt sedan middag tillsammans med barnen. Efter middagen tände jag i braskaminen och gav mig ut för att hämta in ännu en tunna ved. Sagt och gjort. Därefter nagelklippning och badning av båda barnen. Sedan nattning av Corinne och därefter Isac. Nu sover barnen gott och jag tar igen mig vid TV-apparten och "Halv åtta hos mig". Vill att barnen ska gå in i djupsömnen innan jag slutför kvällens uppgifter. Framför mig har jag att gå ut till hästarna och fylla på vatten och kasta upp ensilage. Man känner sig sådär lagom road att gå ut i snön, men det är högst nödvändigt. Väl inne sedan har jag lite elevarbeten att jobba med innan det slutligen blir kväll. Pust.

Nog för att jag tycker om att ha mycket att göra, men när uppgifterna väl är slut ska det bli riktigt skönt att koppla av ett ögonblick innan nattsömnen...

Hoppas att ni har det bra allihopa...

/m.

Hotellrum Borlänge

Här kommer en liten uppdatering från ett hotellrum i Borlänge.

I onsdags blev jag 30. Det känns helt okej och jag känner inte av någon åldersnojja alls. Det känns som om jag hunnit med så väldigt mycket ändå, så det känns nästan som om det vore konstigt om jag inte vore 30. Ärligt talat hade även 37, 38 eller något sådant också känts helt okej. Kollegorna lurade mig lite och bjöd på uppvaktning i form av blommor och tårta. Trevligt! Efter jobbet väntade sedan mys med min fina familj. Jag hade en bra dag =)

06.58 i morse rullade tåget från Katrineholm till Borlänge. Jag är nämligen på kurs tillsammans med en kollega idag och i morgon. Det har varit en intensiv och innehållsrik dag så man känner sig lite mör i huvudet, men det är en jättebra kurs med mycket "matnyttigt". Under kvällen var tanken att gå och bowla men dessvärre var det uppbokat. Det var lite synd, men inte så mycket att göra åt. Lite dött i Borlänge för övrigt denna torsdagkväll, men vi gick till ett större köpcenter som hade öppet till kl 20 och kikade i lite affärer. Nu ligger jag i godan ro på hotellrummet och tar igen mig. Blir att softa vid datorn ett tag innan jag sluter ögonen för idag. Sovmorgon till 07.45 i morgon, helt okej! Kurs fram till 17 och sedan blir det att hoppa på tåget hem igen. Kommer hem rätt sent, men ganska efterlängtat. Borta bra, men hemma bäst... Jag saknar min familj.

Ha det gott alla läsare!

/m.

Vunnen klösmöbel och sjukdomsläget

Stackars Kinsan är risig fortfarande. Hon är någorlunda pigg, men allt hon äter, rinner ur henne lika fort. Inga kräkningar dock och det är skönt. Skönt är också att hon verkar vara den enda drabbade i familjen.

Idag är det verkligen ett riktigt usch-väder och vi är ena riktiga inneråttor (vilket ord, haha). Det har regnat precis hela förmiddagen och nu efter lunch övergick regnet till ett snöblask istället. Katterna väljer mestadels att ligga inne och hästarna ser måttligt roade ut.

Jag förlorade auktionen igår, men lyckades ro hem ett träd i morse istället. Nice. Det blev kanske 10 EURO dyrare än planerat (cirka en hundring), men priserna ligger lite högre nu än förut. Folk kanske börjar få nys om toppenstället, haha. 51 EURO är ändå ett kap för detta träd och jag hoppas att kissarna blir nöjda och glada. Vi ska dock inte ha samma färg som på bilden, utan det grå (se färgprov i kanten av bilden).




Nu håller vi på att elda upp lite värme här hemma och lite senare i eftermiddag blir det nog ett bad för oss alla. Mysigt. Ska bara låta maten rinna igenom Corinne först ;) Snart dags och starta en ny tvättmaskin också. Magsjukan gör att den går varm här hemma...

/m.

Gammalt mot nytt

Nu har vi fått hem vårt nya vardagsrumsbord. Det är SÅ fint! Eller ja, just nu är hela vardagsrummet bara ett enda stort kaos av blandmöbler (nästan värre än innan), men ett efter ett ska det bytas ut till den nya stilen =) Vardagsrumsbordet är ensamt i sin stil nu, men snart kommer kamrater =)  Vi har dessutom sålt det gamla bordet som flyttade hemifrån nu under kvällen. Jag har ännu inte sålt vårt gamla fula vitrinskåp men hoppas på att någon ringer på det snart. Vill inte se eländet längre, haha. Bordet och sofforna skär sig dock något bedrövligt, uäk. Tur att även sofforna ska bytas ut en dag.

Just nu sitter jag och "hänger på låset" i cypervärlden. Det är auktion på en klösmöbel som går ut om exakt 14 minuter och 35 sekunder. Jag ska slänga in ett bud i slutsekunderna och hoppas på att få det lite billigt och bra!

Håll tummarna för att vi vinner auktionen!

/m.

Vardagsrumsfix och inställt kalas

Vi har (äntligen!) satt igång lite lätt med projekt "uppfräschning ala vardagsrum". Vi avskyr vårt vardagsrum. De fula tapeterna, de av alla slag spretande möblerna, sofforna, det kalla golvdraget, de lutande väggarna, den fula golvsockeln och kanske inte minst den utanpåliggande elen... Problemet med renoveringar är att det kostar pengar, men vi får ta en liten bit i taget. Nu har vi börjat med att sälja de gamla möblerna på blocket för att kunna använda de pengarna åt att köpa nya möbler i rätt stil från blocket istället. Igår la jag upp en annons kl 11 på vårt databord som vi inte längre använder samt bokhyllan. Klockan 15 var det en snubbe här och hämtade det hela. 800 kr fick vi för det. Ett bra köp för honom och välbehövliga pengar för oss. Lyckades hitta precis det vardagsrumsbord vi söker i Västerås så idag ska Rickard åka och hämta det för 300 =) Vi har även tingat drömvitrinskåpet. Men det är lång resa dit så det dröjer några helger innan vi kan hämta det. Men sakta men säkert byts möblerna ut mot det vi verkligen vill ha. Ett steg i taget. Det handlar om att lyckas sälja dyrt och bjuda på kap. Haha. I det nya vardagsrummet ska även katterna få en fin plats i ett golv-till-tak-träd. Hänger därför på ebay för att hitta det rätta kapet. Sent igår kväll la vi upp annons på vårt nuvarande vitrinskåp och TV-möbel. Jag hoppas att någon nappar. Börjar dock bli lite tomt i vardagsrummet, men det är skönt både ekonomiskt och platsmässigt att bli av med det gamla innan man kan fylla på med det nya. Jag tror att det blir fint i slutändan =)

Idag skulle jag haft lite kalas eftersom att jag fyller 30 nästa vecka. Men igår på eftermiddagen insjuknade Corinne i någon otäck magsjuka. Stackaren =( Så det blev givetvis inställt allting. Jag känner mig lite ledsen över det hela för det är ju trots allt 30 jag fyller och nu känns det mest som om det bara rinner ut i sanden. Men det viktigaste är iaf att Corinne blir pigg igen. Efter en riktig kaskadkräkning över hela köksbordet igår, fick hon iaf sova gott hela natten. Nu på morgonen kom hon dock ned till oss och lyckades göra bajsläcka över hela vår säng, så det var bra att kliva upp och börja tvätta. Nu är jag och Isac uppe och Rickard och Corinne tar sig en tupplur. Jag hoppas att hon snart kryar på sig lilltösen. Vi andra känner oss iaf rätt pigga och krya (så när som förkylningen jag drar på...). Man får hoppas på att det är ett routavirus. Det fina med routavirus är iaf att det i regel bara drabbar barn under 2 år.

Igår hade jag pälsvård med två av damerna. Det var Filippa och Nikki som fick kammas, badas och schamponeras. De blir så himla mjuka och fina i pälsarna =)

Nä, nu ska jag kila upp på ebay och se om jag kan hitta någon fin klösmöbel att bjuda hem från tyskland till fyndpris.

Jag hoppas att ni får en bra dag allihopa!

/m.

Snöstorm!

Då är man nyligen hemkommen från jobbet. Ute är det snöstorm! Gud så det snöar! Har kommit en hel del och mer är att vänta. Hoppas att det går bra att åka till jobbet i morgon bitti!

På jobbet är det jätteskoj! Jag har massor att göra och jobbar natt som dag men ändå - kul är det!

Barnen mår fint. Isac trivs jättebra på Månen och det är så himla skönt. Corinne är så charmig och go den lilla tjejen. Och äter som en häst gör hon!

Jag räknade förresten häromdagen hur många veckor det var kvar till jullovet. Jösses, det är ju knappt någonting. Tiden går så fort!

Alla kattungarna har flyttat hemifrån nu. Eller ja, inte Rorri, han ska ju stanna. Men de andra har kommit till sina nya hem och tar det hela med roa. Deras nya familjer är så glada och nöjda över dem så det känns toppen. Igår kväll flyttade även mamma katt (Pija) tillbaka till sin ägare. Det är väldigt lugnt här hemma. Det känns faktiskt lite skönt.

Nu ska vi strax natta Isac och sedan blir det att softa i soffan ett tag. Vi behöver elda massor i kaminerna. Det är sjukt kallt här inne.

Det blev en kort uppdatering i alla fall =)

/m.

Ledigt!

Efter några intensiva veckor var det äntligen dags för det välbehövliga höstlovet.

Så i morse vaknade vi visserligen lite tidigare än önskat, men det var ändå en morgon av lugn och mys. Så otroligt skönt! Vädret har inte varit något höjdare så vi har mest spenderat dagen inomhus och slöat. När Corinne sov var jag och Isac ute och städade undan trädgårdsmöbler, leksaker och fixade på tomten. Det var inte speciellt skönt ute men på något vis var det ändå härligt att komma ut en sväng. Eftermiddagen ägnade vi åt att klippa naglarna på barnen, pyssla lite och till att mysa i ett härligt bad! Det enda tråkiga för dagen var egentligen att Rickard jobbade för dagen. Vi i Katrineholms kommun hade bara jobb måndag, tisdag medan Eskilstuna fick köra onsdagen också. Men i morgon är vi hemma allihopa tillsammans. Mysigt =)

Jag har precis avmaskat kattungarna en sista vända och i morgon bär det av till veterinären för deras andra vaccinationsspruta. Sedan är de små busarna redo för sina nya äventyr. De flyttar ju nämligen i helgen. Det ska faktiskt bli lite skönt =) De är väldigt efterlängtade i sina nya hem och jag är mycket nöjd med de hem som det är bestämt med så det känns jättebra. Calais och Caracas flyttar till varsina barnfamiljer i Stockholm. Catania flyttar till ett äldre par i Stockholms innerstad (med fritidshus inte långt härifrån!) och Cleveland flyttar till en tjej i Örebro. Så i helgen flyttar iaf småttingarna. Tänk att de har blivit så stora! Jag försöker även få kontakt med Pijas riktiga matte så att hon kan flytta hem igen. Vi har ju aldrig haft för avsikt att ha henne här och det ska bli skönt att gå tillbaka till vår flock. Jag hoppas det blir bra för Pija. Det är en härlig och rar katt.

Annars har vi också herrbesök här för tillfället. Det är Rorris ståtliga pappa som är här hemma och uppvaktar Kalibra. Förhoppningen är ju förstås kattungar inom en snar framtid, men det går lite sådär i kärleksmötet. Han har varit här sedan i söndags och de första dagarna löpte Kalibra att hon knappt kunde gå, men killen uppträdde lite som en tafatt 15-åring ;) Men de har varit väldigt söta med varandra och jag har bevittnat iaf ett parningsförsök. Så man hoppas ju, men jag är som sagt lite skeptisk =(  Ståtliga grabben blev väl kanske lite osäker på bortaplan. Han ska iaf stanna till på fredag, så ni kan ju hålla tummarna! (fast just nu verkar det väldigt lugnt på kärleksfronten). Man får avvakta och se helt enkelt...

Med barnen är det fint. De är glada och energiska och de känns så stora nu båda två. Dagisbarn och allt! I måndags var dock dagis stängt så snälla Peppe och Petra tog hand om dem. TUSEN TACK för detta!! Det var viktiga arbetsdagar för både mig och Rickard så det var oerhört skönt att vi kunde få möjlighet att delta på dessa. Man vill ju inte gärna missa infon kring nya skollagen och allt. På IV är det dessutom stora förändringar på ingående. Det känns lite rörigt just nu och mycket hänger i luften. Jag hoppas att politikerna får ihop det på något bra vis och att det gynnar eleverna...

En glad överraskning var lönebeskedet. Jag har fått ett fint tillskott på lönen och är otroligt nöjd, inte minst med tanke på att jag var föräldraledig förra året. Nya lönen kommer ju dessutom att betalas ut retroaktivt sedan april så det blir ju några extra kronor inför jul. Väldigt välbehövligt! Jag känner mig väldigt stolt över påslaget och det känns som ett kvitto på att man gör ett bra jobb. Kul!

Nu väntar en sen middag innan det är dags för nattning av barnen och en ledighetsgrogg för de vuxna!

Ha det gott!

/m.

RSS 2.0