Gölstugan makeover

Söndagen börjar gå mot sitt slut och Gölstugan har fått sig en riktig makeover. Det var bedrövligt både stökigt och skitigt tidigare idag, men nu lyser glansen igen =D  Skönt att somna i ett alldeles rent fint hus. Nu funderar jag bara över om jag har orken att själv gå genom duschen också, eller om det får vänta till morgondagen. Hm, jo, det blir nog en dusch alldeles strax. Klockan har passerat 22, men det vore så skönt. Är så härligt att gå genom duschen efter en eftermiddag/kväll av intensivt städande. Jo, så får det bli!

Isac fick sig förresten också en makeover ikväll. Först fick båda barnen naglarna klippta på både fingrar och tår och sedan fick Isac sig en hårklippning. Han började bli så otroligt långhårig. Först tänkte vi en mer långhårig frisyr och började med saxen, men det är så himla bökigt att få det fint så vi körde den enkla varianten och tog fram rakapparaten. Det blir lite onödigt kort, men det är snabbt långt igen och det blir ju iaf jämnt och fint =)

I morgon är det ledig måndag tillsammans med barnen. Vi hoppas på lika härligt väder som under helgen. Jag vet inte riktigt vad vi har för planer, men hoppas på fint väder och utevistelse. Jag ska försöka ringa läkaren angående de där skruvarna bara.

Nu väntar dusch och sedan lite sömn... godnatt!

/m.

Söndagspyssel

Söndag idag och vi har hunnit med en hel del. Under förmiddagen var hela familjen ute och arbetade med foderhäcken. Vi har byggt upp och satt fast en ny dörr/grind till denna. Denna förra var ju lite provisoriskt gjord och hängde verkligen på trekvart. Så nu har vi byggt ut dörren lite, satt fast den med rejäla gångjärn och en ny hasp. Jag passade även på att sopa rent och snyggt inför den nya balen som kommer i eftermiddag. Jag tyckte att det blev bra =)




Nu tvättar vi ytterkläder för fulla muggar. Barnen blev en aning lortiga efter att ha rullat sig i foderhäcken. Även vi efter allt byggande, bör tilläggas. Här näst väntar Prix d'Amerique och sedan efter detta en hel del städning. Huset ser ut som en bombnedslag, så städningen är minst sagt välbehövlig. På dagsschemat står också att plocka bort utebelysningen. Nu får det bli vår på riktigt! (och faktiskt har det känts så idag, underbart väder!)

Måste bara visa en bild på sötnosarna Safia och Rorri. De är så himla gulliga ihop! När Rorri kom, var han och Safira som katt och hund. Safira fullkomligt avskydde Rorri. Och idag sitter de praktiskt taget ihop. Var än man har Rorri, har man också Safira. Det är så härligt att se sådan harmoni i kattflocken. Så här såg de ut i morse när de låg tillsammans i SAMMA hängmatta i klösmöbeln. Gullungar!




Kalibra och kattungen mår jättefint. Tapper växer och frodas och är söt som socker... Kalibra är stolt som en tupp och gör allt för att ta hand om sin lilla bebis. Bjuder på en underbar bild på mamma katt och hennes fina Tapper:




Nu är klockan strax efter 15 och vi väntar på att Corinne ska vakna från dagens lunchlur. Efter hon vaknat och Prix d'Amerique gått av stapeln, är det nog dags för all städning!

/m.

SPA-vistelse!

Jag och Rickard kom igår hem efter att ha spenderat fredag till lördag på Skoghöjden SPA i Södertälje. Vi åkte direkt efter jobbet på fredagen och var där kring 16. Sedan väntade ett underbart dygn innan hemfärden mitt på lördagen. Barnen var hemma hos farmor och farfar och hade det jättebra. Det var lite som en helt annan värld. En värld befriad från klockor, press, måste, krav och prestationsångest. Vi har badat i mängder, både i bubbelpool och poolen för lite mer simning. Jag har till och med suttit i ångbastun! Det bjöds på jättegod mat och lugn och ro. Det kändes lite som om man varit med i en bilolycka och hamnat i koma. På ett positivt sätt. Hm. Behandlingar hade vi också bokat in. Först en duobehandling där jag och Rickard blev ompysslade bredvid varandra. Först fick Rickard bada aromabad och jag fick helkroppspeeling och vitaminlotion och blev inpackad i plast. Under tiden fick man också en härlig skalpmassage. Sedan bytte vi så att jag fick hoppa ned i aromabadet. Men det var inte nog med detta. Jag hade även en klassisk massage inbokad, med fokus på nacke och rygg. Det var dock en lite halvsorlig upplevelse. Jag har ju nästan dagliga problem med min rygg, med att den känns stel och öm, men har skjutit detta lite ifrån mig. Men behandlingsterapeuten tyckte att min rygg var en av de fulaste hon sett. Allt var egentligen stelt, snett och ansträngt. Det var hur stor skillnad som helst på de olika sidorna. Hennes första fråga var om jag haft en skada på vänster knä. Hrm, ja. Tydligen har jag kompenserat detta så mycket att höger sida av ryggen är helt sned. Sedan frågade hon om jag varit nackskadad. Hrm, ja. Tydligen fanns massor av bekymmer även efter detta. Hennes stora rekommendation var att jag skulle börja gå på massage regelbundet för att tänja ut vissa muskler igen. Det riskerar tydligen annars att bara bli värre och värre... Kanske gick min rehabilitering efter ridolyckorna lite för fort. Jag pressade som en tok för att snabbt komma åter till vardagen. Och det gjorde jag! Snabbare än någon räknat med... Men kanske var det på bekostnad av ryggen som nu är felkompenserad och sned. Hon masserade 35 minuter, men det var lite för mycket strul med ryggen för att hon skulle kunna lösa upp den på tiden. Ska undersöka möjligheterna till friskvård via jobbet. Jag ska i morgon även försöka ringa till Mälarsjukhuset för att höra om någon kan dra ut skruvarna i knäet. Jag skulle ju troligtvis vara tvungen att dra ut dem framöver och har jag har lite ont av dem, och kanske förvärrar de snedbelastningen. Har dragit på det längre, men det är nog dags nu att ringa farbror doktorn så att de kan dra ut dem. Men summa summarum var SPA-vistelsen alldeles fantastisk och det var en tid av lite återhämtning!

/m.

Dagsplanering

Då var veckan igång igen i form av ledig måndag tillsammans med barnen. Både jag och barnen känner oss lite rastlösa och skulle vilja hitta på någonting, men hindras lite av att vi känner oss ganska snoriga alla tre. Det är dessutom så bökigt att vara ute när det behagar att vara en massa is överallt. Så mycket talar för en innedag, tyvärr. Kanske bra att kurera dock. Får försöka fixa något vettigt här hemma. Jag tänkte nog i alla fall passa på att städa ur min garderob. Den är ett enda kaos med en hel del kläder som inte ens passar längre. Vore skönt att gå igenom den. Skulle behöva städa också, får se vad man mäktar med för dagen.

Idag börjar förresten några av de kurser jag ska gå. Ni vet, jag har ju anmält mig till några distanskurser i matematik. Jag ska läsa "Matematik i ett specialpedagogiskt perspektiv" och "Matematikkunskaper, analys och bedömning" vid Högskolan Dalarna och så slår jag till och tar "Kreativ problemlösning i matematik" vid Högskolan Kristianstad också. Men jag tar det lite piano. Fixar man det är det bra, gör man det inte är det inte hela världen. Jag tar det med ro =) Det är ju trots allt tre kurser på kvartfart, dvs 75%. Jag jobbar ju trots allt 80% också (och har två småbarn, sambo, kattuppfödning och två hästar...). Vore kul att få med sig både lite kunskaper och poäng. Får se hur det verkar! Kollade igenom litteraturlistan igår. Den i Kristianstad verkar inte så farlig, men det var ganska gedigna litteraturlistor för båda de andra kurserna. Intressant dock!

Det går lite halvsegt på jaktfronten förresten. En liten mus fångades i natt. Aja, alltid något. Fällorna är gillrade på nytt och hoppas på fler. Det är ju nämligen föga troligt att den bor ensam här...

Hästarna har klarat sig bra under natten =) Chiccan är jätteduktig och de verkar trivas tillsammans alla tre. Skönt!

Nu ska jag nog ta och hoppa ur morgonrocken, dra på mig lite kläder och starta igång dagen på allvar.

Hoppas att ni alla får en bra dag!

/m.

Tre hästar i hagen


Sådär, nu har Märtas nya häst anlänt hemma hos oss. Ihopsläppet gick oerhört smidigt, verkligen över förväntan! Det blev inget spring alls och inte en enda spark utdelades från något håll. De nosade lite och gick sedan sida vid sida. Monte och Chickan (är det så hon kallas Märta?) var till och med inne i lösdriften tillsammans utan några som helst problem. Nu står de och ropar efter varandra då Märta har Chickan i stallet och pysslar. Så skönt! Hoppas att det fortsätter likadant =)  Tog lite kort från ihopsläppet:




Då var ihopsläppet i alla fall avklarat. Det känns skönt och jag tror att det blir bra. Klockan är nu 14.30 och jag vet inte riktigt vad mer dagen har att erbjuda. Skulle vilja hitta på någonting men jag vet inte riktigt vad.

Ha det gott!

/m.

Besökare...

...har vi fått i diskbänksskåpet. Någon gång varje år brukar vi få in råttor/möss i diskbänksskåpet. Man gillrar fällorna och plockar ett 10-tal, sedan brukar det vara lugnt igen.

Nu var det länge sedan vi hade några fällor och vi har inte heller sett till några möss eller råttor. Förrän idag när jag upptäckte en massa bajs i diskbänksskåpet. Uäk. Så nu är de tre fällor vi hade hemma gillrade. Får se om det kommer några hungriga besökare under dagen...

/m. - på råttjakt

Hur söt...

...får man vara egentligen?



Blev "tvungen" att fotografera en urgo Tapper igår kväll. Hon är nu 2½ vecka gammal och börjar allt mer likna "en riktig katt". Hon har plötsligt börjat sätta sig upp och är märkbart nyfiken på omgivningen. Hon rullar och ser nästan ut att busa lite emellanåt. Hon sträcker på sig precis som stora katter gör och är bara SÅ söt! Vem kan motstå denna goding?



Idag är det söndag och jag har spenderat morgonen ute i hästhagen. Nu när snön börjar försvinna så har den undre eltråden åter kommit fram, i alla fall delvis. Så jag har gått runt vinterhagen och skottat undan snön just under tråden, lagat på ett ställe där den gått av och sträckt den där det behövts. Känner mig minst sagt lite trött i armarna efter detta pyssel.

Nu är klockan 09.30 och jag sitter mest och väntar på den nya hästen. De skulle åka från Nyköping kring 9-snåret så de borde väl vara här om ett par timmar. Hoppas att det går bra allting med ihopsläpp och så. Jag är lite nervös.

Nä, nu ska jag nog passa på att sortera lite tvätt.

/m.

Hipp hipp hurra...

...för Tapper som är två veckor idag!




Det är otroligt vad tiden tickar på. På något mirakulöst sätt har lilla Tapper hunnit bli hela två veckor. Hon är pigg och kry och följer viktkurvan exemplariskt. Mamma Kalibra är så stolt och tar hand om sin lilla skrutt på allra bästa tänkbara sätt. Kalibra och ungen har på veterinärens inrådan fått vara i fred i stora badrummet dessa två veckor. Igår testade vi att flytta ned dem, men Kalibra blev märkbart stressad, så nu är de åter i badrummet igen. Där verkar de nöjda och tillfreds, så självfallet får de vara där tills mamma katt är redo för allt annat. Hon har gått igenom mycket och det är viktigt att hon får lugn och ro. Bidrar med lite fler bilder på lilla Tapper som är söt som socker...



Jag förstår bara inte hur jag ska kunna skiljas från lilla Tapper. Jag har inte haft några svårigheter att lämna bort våra kattungar tidigare. Jag har bara varit glad över att se lyckan i deras nya hem och man vet liksom från dag 1 att de kommer att flytta. Men Tapper... hon har liksom kommit närmre ens hjärta än vad någon annan kattunge gjort. Jag tog fram henne ur fostersäcken, jag klippte hennes navelsträng, jag torkade liv i henne. Jag höll henne i min hand när hon nästan var livlös på väg till Strömsholm. Vi har liksom gått igenom så mycket under dessa två veckor och det är bara omöjligt att inte släppa känslobarriären och ta henne till sig. Tapper är speciell och kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat. Lilla, lilla Tapper.

Nu är klockan 19.23. Corinne sover och Rickard är uppe och nattar Isac. När båda barnen somnat gott ska jag gå ut i stallet och pyssla lite. Jag har en hel del elrep att trassla upp och sortera. Jag håller på att få det riktigt ordnat och fint på loftet =) Hoppas bara att det inte är alltför kallt ute...

I morgon är det fredag. Det ska bli väldigt skönt med lite helg! Dagen startar med ett BVC-besök för Corinne som ska få sin vaccinationsspruta. Hon skulle egentligen ha fått den på 1½-årskontrollen, men eftersom att hon var febrig och jag hade lunginflammation så vågade de inte ge den. Så hon ska få den i morgon istället. Sedan brukar fredagarna gå hastigt med ett tätt schema. Slutar 13.00 och ska sedan hem och hämta barnen och promenera hem med dem =)  Hoppas på riktigt fint väder!

God kväll på er alla!

/m.

Sen onsdagskväll...

Klockan är 22.13 och denna onsdag börjar att gå mot sitt slut.

Arbetsdagen gick fort, men var som alltid rolig. Jag är så tacksam över att ha ett jobb där man trivs så otroligt bra! Slutar 14.30 på onsdagar och det är så himla trevligt att hinna hem i lite god tid på dagarna =)

Vi hämtade upp de älskade barnen som verkade vara på ett alldeles ypperligt humör. De verkar ha haft en bra dag på dagis! Åkte hem och pysslade lite och startade tvättmaskin och så, och begav oss sedan till Näshulta. Hjälpte till att installera några program och blev bjudna på toppengod middag! Inte så dumt! Klockan drog iväg och vi skyndade sedan hem för att stoppa Corinne i säng. Isac fick en dusch och fick sedan krypa i säng han också. Själv tvärsomnade jag när jag nattade Isac. Snacka om att man var lite mos i huvudet när man vaknade någon timma senare...

Lyckades iaf komma igång framåt 21-snåret och jag och Rickard gick tappert ut i stallet och jobbade lite. Det var hemskt motigt att gå ut först, men väl ute gick det riktigt bra. Vi har sågat av boxdörren till stora boxen för att den ska gå lättare att öppna nu när det är en massa spån på utsidan också. Detta gjordes för hand (!) med en halvslö såg. Pust! I mitt nästa liv ska jag garanterat äga en sticksåg ;) Jag och R turades iaf om (det är en "ganska" tjock dörr...) och till slut så lyckades vi i alla fall. Hängde på dörren igen och bara det är en komplicerad historia. Jösses så tunga och gedigna de är boxdörrarna! Vi satte även dit en tröskel så att ingen häst får in benet under boxdörren och riskerar att skada sig. Det blev toppenbra! En efter en blir sakerna klara på stallets "to-do-list".

Nu är vi åter inne och man känner sig lite kall och trött efter utevistelsen. Själv sitter jag under ett tjocktäcke och myser lite. Mycket mer händer förmodligen inte ikväll. Vi eldar lite i braskaminen och tar igen oss lite inför morgondagens arbetsdag.

Ha det gott!

/m.

Pälsvård långhårskisse

Det händer ibland att folk frågar mig om råd för hur man kan undvika tovor och ful päls på långhårskissar. Jag hade för ett tag sedan problem med pälstovor på Batman och har de väl börjat är det ingen rolig historia... Mina är numera helt tovfria sedan länge tillbaka och toppenfina i sina pälsar!

A och O är ett bra foder. Skräpfoder ger dålig och tovig päls helt enkelt. Bra foder är ett foder som har hög halt av kött och liten halt av vegetabiler, grönsaker typ. Jag ger mina Eukanuba torrfoder, ibland i kombination med Mjau blötmat. Det har fungerat väldigt fint på våra kissar.

Sedan försöker jag bada dem i intervallet 1 gång per månad till varannan månad. Jag duschar dem i duschkabinen. Det är oerhört smidigt! Jag ställer mig där inne tillsammans med kissarna och sedan är det bara att köra. De allra flesta av våra är numera vana och står väldigt snällt. Först spolar jag igenom hela pälsen, cirka 5 minuter. Sedan schamponerar jag in dem. Det är viktigt med ett bra schampo. Själv använder jag Espree som man kan köpa i välsorterade djuraffärer. Jag kör med varianten för kattungar då jag fått för mig att den är mild och skonsam. Masserar in denna ordentligt i pälsarna och det brukar våra tyckta är riktigt skönt. Sedan är det oerhört viktigt att spola igenom pälsen ordentligt. Jag spolar rikligt med vatten i kanske 15 minuter. Efter detta är själva duschen klar. Jag brukar torka igenom katterna det värsta med en torr handduk. Sedan får de vila inne på golvvärmen och brukar tvätta torrt det sista själva. Efter dusch brukar jag vara noggrann med att de absolut inte får gå utomhus de närmsta 12 timmarna för att vara helt säker på att de är torra och fina.

Idag har Filippa fått gå genom sitt pälsvårdsprogram =) Hon som annars kan vara lite knepig, är vår överlägset snällaste katt att tvätta. Konstigt. Men hon fullkomligt hatar att bli kammad! Men genom att ge henne ett bra foder i kombination med regelbundna duschar, så får hon aldrig några tovor och behöver inte kammas. Det är skönt för oss båda eftersom att stunderna med borstning/kamning inte är några glädjefulla stunder när det kommer till vår primadonna. Just nu ligger hon gott på värmegolvet och tvättar sig. Jag tror att hon tyckte att det var skönt. Hon fäller väldigt mycket just nu, och jag tror att hon tyckte det var skönt att bli av med en hel del löspäls.

Kanske blir det dusch även för de övriga under kvällen, men de är ute nu under dagen så därför väntar jag med dem. Filippa är ändå inte intresserad av att gå ut ;)

Nu hör jag att Corinne är på väg att vakna. Här näst väntar bad för Isac och Corinne. Haha, alltid är det någon som ska duscha/bada ;)

Vi hörs!

/m.

Första lediga måndagen

Idag är det terminens första lediga måndag =) Jag har gått ned i tjänst till 80% denna termin och kommer att vara mammaledig med barnen måndagar. Det är mysigt! Jag ser dock fram mot de varma vårdagarna då vi kan sitta ute i den härliga vårsolen och mysa...

Den lediga dagen startade redan 06.30 med att tillsammans med Rickard haka på och få iväg bil och släpkärra från den blöta och isprydda gårdsplanen. Lite blött blev det, men iväg kom de! Rickard tar nämligen med sig släpkärran med skräp till jobbet och passar på att lämna av det på tippen efter arbetsdagens slut. Så himla skönt att få iväg det! Jag fullkomligt HATAR att ha en massa skräp liggandes, haha.

Idag gör det lite ont i kroppen. Jag sjunger som ph - ont det gör ont. Hoppas att det ger med sig lite under dagen. Ute regnar det för fullt såsom det gjort de senaste dygnen. Hemskt blött blir det, men oerhört mycket av snön har försvunnit. Det är bra =)

Jag är snorig till tusen, men känner mig rätt frisk för övrigt. Vore dock skönt om det kunde ge med sig... Isacs märke på benet är mycket bättre efter att jag smörjer det med salvan två gånger om dagen. Kanske försvinner snart =)

Just nu sitter jag och laddar inför att gå ut och hämta in en tunna ved - något jag inte direkt ser fram emot. Det är så himla halt ute och då svårt att släpa på den tunga tunnan. Men man vill ju få lite varmt och gott här inne!

Angående helgens kalas i Stockholm, måste vi tyvärr berätta att vi inte kan komma. Den nya hästen kommer på söndagen och det är viktigt att jag är med då. Jag vet inte heller om jag vågar lämna Kalibra efter allt hon varit med om. Men vi kommer väldigt gärna på första lediga helg efter detta och firar er!

Idag vet jag inte riktigt vad vi har inplanerat. Med tanke på den fullkomliga ishalkan ute, blir det nog en innedag. Känns inte som någon höjdare att halka omkring med barnen där ute. Kanske passar vi på att sortera lite i garderoberna. Är nog min garderob som är på tur. Lite ordning är aldrig fel...

Ha det gott!

/m.

Aktiv dag!

Det har varit en aktiv dag idag - underbart!

Dagen började med att Landskronafolket kom och köpte både rockarden och bröstselen. Dryga tusenlappen rikare, vilket verkligen behövdes för att reparera lite veterinärkostnader. En bra start på dagen =)

Sedan var jag ute och städade rent foderhäcken. Kändes fräscht inför den nya balen =)

Efter detta gav vi oss iväg till Näshulta och hjälpte till med några datorfrågor. Blev bjudna på lunch innan vi begav oss vidare mot Katrineholm för att hämta upp våra två garderober. Det visade sig dock att fd ägaren till garderoberna bodde några trappor upp i ett mycket trångt trapphus. Vi hade dessutom förhoppningen om att barnen skulle sova vidare i bilen precis bredvid porten. Men icke, de vaknade förstås direkt. Så man var minst sagt lite stressad också när jag och Rickard skulle försöka släpa ned de två garderoberna. Men på något konstigt vänster gick det. Nu har man visserligen ont precis överallt, men det var det värt. Väl hemma kom Berra och mötte upp och hjälpte oss att få upp garderoberna upp på höloftet. Det, som jag trodde skulle bli ett stort problem, gick istället riktigt smidigt.

Under eftermiddagen pysslade jag och fixade uppe på loftet. Jag städade bland alla våra saker och det visade sig att det allra mesta där uppe, kom i högen "ska till tippen". Därefter fixade jag med garderoberna. Sågade till lite hyllplan eftersom att den inte hade så många sådana och ordnade med lite krokar och så. Det blev faktiskt toppenfint!

Paus för middag och därefter lite lek och mys med barnen. Nattade gullungarna och kollade sedan på Solsidan och Time Out. Sjukt kul! - båda! Det var inte nog med detta. Efter humorstunden gick jag och Rickard upp på loftet och monterade fast dörrarna till garderoberna och fixade lite smågrejjer. Vi fyllde även släpkärran med alla de saker som inte längre ska få vara kvar hos oss utan flytta till tippen...

Nu är klockan 21.59 och vi är åter inne igen! Jag smaskar lite godis och strax väntar ett varmt härligt bad! Det behövs för en värkande kropp!

Efter badet väntar lite pyssel med Kalibra och den lilla ungen. Kalibra ska få sin antibiotika och den lilla ska vägas.

Sedan blir det söööööömn. Ganska aktiv dag - inte sant!? =D

/m.

Regnig söndag

Då var det plötsligt plusgrader och regn - det svänger hejvilt!

Under morgonen har jag varit ute och städat och sopat rent i foderhäcken inför den nya balen som är på ingående. Det var inte alls något vidare trevligt utomhus... var skönt att komma in igen!

Just nu sitter jag och väntar på Landskronaparet som övernattat i Linköping. De borde vara här när som helst för att köpa rockarden och bröstselen. Hoppas att de blir nöjda efter den långa resan...

Under dagen är det inplanerat att ta en sväng till Katrineholm och hämta upp de två garderoberna jag fått. Det kommer att bli så bra! Är minst sagt lite nervös hur vi ska få upp dem på loftet dock, men hoppas att det löser sig. Undrar om man kan montera isär dem om det krisar... Vi ska även en sväng till Näshulta och hjälpa till med den nyinköpta datorn. Någon dag under dagen/kvällen ska jag nog ge mig upp på höloftet och städa lite. Ska bli skönt att få lite fint där uppe!

På sjukdomsfronten är det snörvligt och nysigt på både mig och Rickard. Barnen verkar dock friska och krya!

Kalibra och kattungen mår jättefint =)  Igår kväll började den lilla att öppna ögonen också!

/m.

Lördagskväll

Denna dag har vi haft min mamma på besök. Barnen har uppskattat det hela och det har varit trevligt. Men jag undrar vart denna dag tog vägen egentligen - den bara försvann! Nu är klockan 18.32 och Rickard är till Katrineholm och lämnar mamma vid tåget. För egen del vankas det snart nattning av juvelerna. Corinne börjar vara ordentligt trött. Hon har nämligen inte sovit mer än 5 minuter på hela dagen...

Under kvällen har jag pustat upp Bilbos gamla lädersele. För några timmar sedan ringde det nämligen en man från Landskrona (!) som var beredd att köra hela vägen upp under kvällen för att få köpa rockarden och selen. Så nu är selen både putsad och infettad och är fin som aldrig förr. Egentligen är det den finaste av mina två selar, och egentligen den jag skulle behålla om jag fick välja. Men den är för liten för Sylle, så jag får spara den andra helt enkelt. Ska nog putsa upp den någon dag också, så kanske den blir lite fin också =)  Får se om Landskronaparet kommer ikväll eller i morgon bitti. Blev inte klockan alltför mycket, skulle de komma ikväll och sedan hitta övernattning. De tyckte det var lite tufft att köra både tur och retur och det kan man ju förstå. Tickade klockan iväg hittar de boende först och kommer i morgon bitti. Får se hur det blir!

Jag har förresten hittat en kvinna i Katrineholm som skänker oss två garderober hon inte använder =) Förhoppningsvis är hon hemma så vi kan hämta dem i morgon. De ska nämligen ställas upp på höloftet så att min blivande inackorering har någonstans att ha sina saker =)  Det kommer att bli toppen!

Nu ska jag gosa lite med pluttisarna och sedan blir det nattning för dem båda. Ikväll ska jag nog se om Rickard vill bli utmanad i ett betapet. Något vinglas skulle sitta fint också!

Ha det gott!

/m.

Om bemötande

Isac har fått något konstigt rött märke på ena benet, innanför knäet. Det har varit en nästan centimeterstor röd fläck med hårda lite ojämna kanter. Den har han haft i kanske fyra dagar. Vi har försökt smörja med salva utan resultat. Och så igår så bildades det dessutom ytterligare en ring runt hela märket. Kikade på bilder på nätet och det ser onekligen ut som ringorm, men det är ju inte så lätt att veta. Så vi ringde och pratade med sjukvårdsrådgivningen igår kväll för att höra vad de tyckte vi skulle göra. Hon sa att det kunde vara ringorm, men att det förstås är svårt att avgöra utan att ha sett märket på riktigt. Hon var väldigt trevlig och tyckte att vi skulle återkomma efter kl 07.00 (eftersom att Isac hade gått och lagt sig) för ett besök på jouren under lördagen för säkerhets skull. Så att man vet vad det är liksom. Ringer då enligt instruktioner strax efter kl 07.00 och får prata med en riktig hagga. Maken till otrevlig människa! Det skulle jag minsann förstå att "det där var inget man skrev in på jouren" "och de hade minsann "precis hur mycket som helst att göra". Jag förklarade iaf att jag tyckte att det såg ut som ringorm om man jämförde med bilderna på nätet. Men å andra sidan är ringorm relativt ovanligt (stod det på flera platser, bl a vårdguiden). Det står att det i första hand smittar från djur, men främst ko och marsvin. Jag berättade då att vi har häst och katt, men att jag inte sett ringorm på några av våra djur, och att det kanske talar mot ringorm. Då fick jag minsann veta "att det ser ju förstås inte likadant ut på hästar förstår du väl". Lite fint fick jag då berätta att jag trots allt pysslat med hästar i 30 år och sett ringorm på häst många gånger och vet mycket väl hur det ser ut på häst. Dock inte på människa. "Ja, ser det likadant ut då" fick jag tillbaka i en trevlig ton. Nej, sa jag, eftersom att det tydligen inte ser likadant ut på häst och människa. Jag ville bara berätta att det förmodligen inte kommer från våra hästar, eftersom att de inte har ringorm. Jag frågade henne då hur det kommer sig att hon igår sa att jag borde åka in på jouren. "Ja, vissa här är ju mer erfarna än andra" fick  jag tillbaka i en syrlig ton. Eh, säger man så om sina kollegor? Snacka om att sätta sig själv på höga hästar. I sak kan jag förstå och hålla med henne. Det är förmodligen en svampinfektion, typ ringorm eller liknande, och det går fint att behandla själv med svampdödande salva. Det är säkert så att det inte behövs någon läkare, men det är bara bemötandet jag vänder mig mot. Hur kan man ha en sådan otrevlig ton? Arbetar man som telefonist i en sjukvårdsrådgivning, så kanske man borde kunna vara lite trevlig och veta någonting om gott bemötande. Men det kanske inte ingick i hennes anställningsintervju...

Hur som haver ska vi iaf förbi apoteket idag och köpa lite salva, så får vi hoppas att det ger med sig. Tog ett kort på det hela idag. Efter gårdagens bad ser det faktiskt lite bättre ut idag. Inte alls så rött och heller inte lika skarpt. Knasigt märke.



Nä, nu blir det snart en dusch och sedan far vi och hämtar upp mormor som kommer på besök under dagen.

Det blev förresten ingen såld rockard igår. Så himla surt. Hon tittade på den och tyckte att den såg jättefin ut. Betalade en tusenlapp och allt var frid och fröjd. Så ska vi dra ned den till bilen. Då ser vi att ena skalmen är lagad sedan tidigare och har börjat att lossna. Skalmarna är dessutom lite olika långa och har olika form. Då hon inte har möjlighet att åtgärda detta tackade hon nej. Vilket jag har full förståelse för - det hade jag också gjort. Hon var iaf jättetrevlig och vi pratade säkert en timma, haha. Men så sunkigt med vagnen. Jag hade verkligen inte sett det innan. Har slängt upp den på annons igen till fyndpris så får någon lite händig lägga beslag på den. Är en som är intresserad, får se om det blir så.

Igår kväll hade jag och Rickard lite pyssel här hemma och ställde upp böcker och så i vår nya bokhylla och i den nya vitrinmöbeln. Skönt för böckerna att komma ned från kylan på kontoret (det är minst sagt lite kallt på det rummet). Då kanske man kan få lite ordning på kontorskaoset också. Fint blev det iaf!

Dags att hoppa in i duschen!

/m.

Låt mig presentera...

... Tapper!



Jag kan äntligen meddela att kattfamiljen här hemma mår bra. Kalibra är pigg och äter med väldigt god aptit och den lilla bebisen mår jättefint och går upp i vikt exemplariskt (helt utan ersättning!). Kalibra har vuxit in i rollen trots allt trauma hon varit med om, och tar hand om sin bebis på allra bästa sätt. Mjölken rann till nästan direkt igen och bebisen diar nu enbart. Det känns som en sådan otrolig lättnad!

Den lilla, som igår blev en vecka gammal, kallar vi för Tapper. Just för den lillas oerhörda tapperhet och livsvilja. Tapper har överlevt mot alla odds, och det är för mig fortfarande oförståeligt hur den lilla kan klarat sig efter allt den varit med om. Men den ville på något vis. Den vägrade ge upp. Namnet till trots är den lilla en liten flicka, blå med vit precis som mamma sin. Långhårig. Vägde vid födseln blyga 74 gram, men nu stadig ökat till 148 gram trots den dåliga starten. Man brukar säga att kattungar ska gå upp till ungefär det dubbla på en vecka, och där ligger den ju perfekt i linje!

Bjuder på några fler bilder på en söt enveckaskattunge:


Idag är jag egentligen kompledig, men skulle nog snarare säga att jag är hemma sjuk. Både jag och Rickard snörvlar på här hemma. Kan det aldrig vara slut på förkylningarna? Den 27:e ska jag till Kullbergska på lungröntgen. Hoppas i alla fall att lungorna ser bra ut då igen.

Vid lunchtid kommer en tjej som är intresserad av att köpa rockarden. Det vore fint om hon köpte den för en tusenlapp =)

/m.

Lättnad

Det är en enorn lättnad i Gölstugan. Kalibra har börjat äta och dricka igen. I samband med detta startade ungen med att vägra ersättningen och det visar sig att mjölken börjar rinna till igen. Sedan igår morse har ungen inte fått någon ersättning, men går ändå jättefint upp i vikt. Ett gott tecken på att den får i sig det den behöver =) Jag håller stenkoll och är beredd att sätta in ersättning vid behov, men det är bara att hoppas att det fortsätter så här.

Att Kalibra äter och dricker igen, i kombination med att ungen äter själv, har gjort att jag har fått börja sova igen. Sov i natt mellan 23 och 05 utan att behöva gå upp en enda gång. Wonderful. Man känner att livet är på väg åter igen. I morgon fyller kissebebisen en vecka. Jag ska försöka fotografera lite då =)

Annars har jobbet satt igång denna vecka. Var inne och jobbade i måndags trots att jag från och med denna termin gått ned i tid till 80% och egentligen är ledig måndagar. Men det var skönt att hinna prata ihop sig lite med nya kollegan. Detta gör i sin tur att jag är kompledig fredag, så det blir lite långhelg. Skönt. Även på arbetet råder en lättnad. Vi har denna termin fått en lite större grupp, men är istället dubbelbemannade. Jag tror att det kommer att fungera kanon och det är en stor avlastning för mig som dragit ett ganska tungt lass förra terminen.

På förkylningsfronten är det fortfarande lite si så där. Jag känner mig hygglig, men roar mig fortfarande med att nysa och snora en hel del. Vore skönt om det kunde gå över nu.

Nu sitter vi och slökikar lite på Byggfuskarna. Sedan ska jag ut och fixa vatten till hästarna och lite så, men sedan blir det nog att vila lite på soffan. Zzzz...

/m.

Älskade, älskade

Efter fyra dagar av total svält, slickade Kalibra äntligen i sig lite av gelén till mjukmaten. Hon åt inte mycket, men hon åt och hon var intresserad. Igår kändes det som om hon aldrig mer skulle äta eller dricka igen. När hon nu äntligen visade intresse och slickade i sig, även om det var lite, så känns det som om det är på väg att vända. Under kvällen var hon till och med ute och gick en liten sväng utanför bolådan (det har inte hänt på fyra dagar!)

Nu ligger hon här bredvid mig med ungen vid sin sida. Älskade, älskade katt. Ungen verkar dessutom pigg och har börjat att gå upp i vikt. Nu är det bara att hoppas att det fortsätter så här!

/m.

Bakslag och ytterligare akutbesök

Det har varit ännu en vaken natt som resulterade i ytterligare ett akutbesök på Strömsholm tidigt i morse. Kalibra varken äter eller dricker. Hon var väldigt uttorkad och matt. Pratade med Strömsholm på natten som tyckte vi skulle åka in på morgonen om hon fortfarande inte kryat på sig. Hennes mat- och vätskevägran ledde också till att mjölken sinade oerhört fort, varpå den stackars kattungen tappade väldigt mycket i vikt under natten. Under bilresan in blir den bara sämre och sämre och 15 minuter från sjukhuset var jag säker på att den skulle ge upp. Kroppen var livslös och den orkade inte mer. Trots det katastrofala tillståndet försökte den ändå dia. Jag är så imponerad av den lilla kattungen. Jag förstår inte hur den klarar att överleva mot alla odds. Överlevde gjorde den och vi anlände till djursjukhuset efter en fruktansvärd resa dit på isblanka vägar. Ungen får vätska och så även mamma katt. Veterinären misstänker en infektion i livmodern efter att Kalibra burit på döda ungar. Hon får en antibiotikaspruta som ska räcka tills morgondagen, och med oss får vi recept på en antibiotikakur. Den lilla ungen piggar på sig och får ytterligare en dos vätska, innan vi börjar bege oss hemåt igen.

Kalibra är fortfarande trött och varken äter eller dricker. Jag har tvångsmatat henne med lite köttfärs. Jag lyckades även få in henne 15 ml vätska. Inte alls tillräckligt, men alltid något. Har ringt till veterinären igen för jag är så orolig att fina Kalibra ska torka ut. Hon lugnar och säger att hon vätskades med 250 ml och att det täcker åtminstone till i morgon kväll (Kalibra är ju inte så stor och tung heller). Hon säger också att det kan ta 1-2 dagar innan antibiotikan biter på allvar och att hon tror att Kalibra snart äter och dricker igen. Jag hoppas det som innerligt. Väntan känns oändligt lång... Den lilla ungen matas med ersättning. Det går sådär. Först skriker den som en tok och ska minsann INTE äta från någon fusktutte. Till slut börjar den ändå tutta och dricker helt okej. Den försöker även dia en hel del på Kalibra. Jag hoppas att det en dag ska finnas mjölk där igen. Det är en stor risk att mata kattungar med flaska, särskilt en som inte så gärna vill bli matad med flaska. Det finns en stor risk att de sväljer fel och att ersättningen hamnar i lungorna. Detta resulterar i en lunginflammation och kattungen dör till följd. Jag är medveten om risken, men vet också att ungen utan ersättningen med säkerhet dör. Den var mycket illa däran i morse. Så vi måste ta risken och försöka flaskmata. Den går som sagt okej än så länge. Ungen har piggat på sig rejält och jag hoppas att det fortsätter så.

Just nu önskar jag bara mest av allt att min älskade Kalibra åter väljer att äta och dricka. Det vore en sådan enorm lättnad. Snälla, älskade Kalibra.

I morgon börjar arbetet igen. Utvilad? Föga...

/m.

Hittade...

...precis Kalibra troget liggandes i bolådan tillsammans en diande unge (utan hjälp från mig!) Hon tycks ha legat där hela förmiddagen (iaf alla de gånger jag tittat till henne). Det är lycka! Jag hoppas att det håller i sig och att Kalibra klarar att växa in i rollen.

Annars har familjen Flodin-Sikström precis kommit in från en underbar förmiddag utomhus i snön med tefatsåkning. Det var otroligt roligt och välbehövligt och jag tror familjens alla fyra medlemmar uppskattade det mycket. Det var liksom... bara härligt och glädje. Allt tungt var borta för ett ögonblick. Själv har jag inte varit utomhus på typ 5-6 dygn så det kändes bra i huvudet.

Nu väntar lunch.

/m.

Uppdatering

Nej, kattungefödslar går inte alltid bra - något jag och Kalibra verkligen fick erfara.

Dag 66 kring strax efter kl 19 får Kalibra värkar. Helt enligt tidsplanen och ingenting konstigt. Jag upplever dock hennes värkar som relativt svaga. Plågsamma, men sega och svaga på något svårförklarligt sätt. Kalibra krystar och kämpar i 1,5 timme utan resultat vid första ungen. Till slut får jag tag i ungen och tvingas hjälpa till att dra ut den. Att rädda Kalibra var verkligen A och O. Samtidigt som hon krystar tar jag ett stadigt tag och drar liksom segt men stadigt. Ungen sitter hårt och det dröjer några försök innan den slutligen är ute. En plågsam kamp och särskilt ett stort trauma för min fina tjej. Kattungen är dödfödd och dessutom stor. Att föda ut döda ungar är oerhört mycket svårare för en katthona och detta blev uppenbart för mycket för henne. Jag är med tanke på mitt förra blogginlägg oerhört lycklig över att jag var "fånig" och "larvig" och stannade hemma hos henne. Jag vågar inte tänka på utgången annars. Hur som haver. Kort därefter föder hon ytterligare en dödfödd unge, senare följt av en unge till. Jag följer krystvärkarna noga och ser hur den kommer ut. Kalibra rör den inte alls, påverkad av allt trauma. Jag tar fort fram ungen, drar av fostersäcken och kapar navelsträngen. Denna unge lever! Jag lägger fram ungen till Kalibra som då tvättar den. Där hade man kunnat önska att storyn var över, men det var inte nog. Kalibra ligger med krystvärkar till och från under hela natten utan resultat. Hennes allmäntillstånd är dock gott och jag får rådet att avvakta lite. Kring lunchtid har värkarna avtagit något och Kalibra är pigg, men jag tycker att jag känner åtminstone en unge. Jag är helt säker på att hon inte kommer att kunna föda ut den själv. Det är som om hon gett upp. Vi åker självklart till Strömsholms djursjukhus. Röntgen visar att det finns ytterligare två ungar kvar och vi fattar beslut om kejsarsnitt. Ungarna plockas ut, men visar sig också döda. Men i det läget spelade det inte så stor roll. Självfallet ville jag ha ungarna, annars hade jag aldrig genomfört parningen. Men jag var bara glad att mardrömmen var över för Kalibras del. Efter några timmar fick vi sedan bege oss hemåt igen...

Kalibra mår under omständigheterna bra, men är förstås trött och har ont. Den lilla ungen var oerhört pigg och fräsch igår, men jag tycker att den är lite tröttare idag. Jag sätter klockan, även nattetid förstås, och hjälper ungen till mamma eftersom att mamma katt inte tar den till sig. De ligger bredvid mig just nu och den lilla diar så gott. Det är dock svårt att avgöra utgången. Självfallet är läget kritiskt fortfarande för den lilla unge som finns kvar. Jag tycker dock att Kalibra har en större acceptans för den idag än igår och förhoppningsvis går det åt rätt håll. Igår tvättade hon till och med sin lilla bebis när vi kom hem. Något hon inte gjort sedan själva förlossningen.

Man kan bara spekulera i varför 4 av 5 ungar var döda redan innan födseln. Man kan misstänka infektion hos mamman i slutskedet av dräktigheten, men det är förstås svårt att säga om så var fallet. Ungarna var fullgångna och Kalibra har mått så väl under dräktigheten. Man vet inte som sagt. Och man vet ju inte heller hur det står till med den lilla som lever. Vi tar en dag i sänder och hoppas på det bästa. Kalibra fick iaf de finaste av ungar. Fem stycken blå med vitfläck av varierade grad, precis som mamma och pappa.

Ta hand om er allihopa. Det försöker vi göra här hemma...

/m.

Väntan...

Rickard och barnen har åkt iväg på middag hos Berra och Ingela & co och själv fortsätter jag hemma med högdräktiga Kalibra. Lite sorgligt känns det för jag hade gärna följt med, men jag väljer ändå att fortsätta vid Kalibras sida. Något jag för övrigt fått höra är "larvigt" och "fånigt" och "onödigt" (från ett par olika håll, dock inte specifikt om denna kväll). Jag vet inte vad jag ska säga. Jag blir bara less. De allra flesta kattförlossningar går alldeles utmärkt och katten klarar det galant själv. Det är inte så att jag räknar med att jag aktivt måste göra någonting. Men eftersom att jag är en ansvarstagande djurägare vill jag ändå finnas till hands. Komplikationer kan tillstöta även hos katter. Även hos katter kan ungar hamna på tvären, vilket kan ha en fruktansvärd utgång för katthonan. Jag lämnar inte mina prinsessor i den ensamheten. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig för att ha lämnat förlossningen oövervakad den enda gång det kanske gått fel. Kalibra har de senaste 3-4 dagarna följt mig som ett plåster. Hon är inte mer än 2 dm ifrån mig vart jag än är. Kanske ser hon mig som en trygghet och den tryggheten är jag gärna. Herre gud, övriga världen måste väl ändå klara sig utan mig de få dagar det handlar om. Andra går ut festar och gör andra saker som gör att man är frånvarande ett par dygn. Jag väljer att spendera de dagarna med min högdräktiga katt. Det är för mig obegripligt att jag ska kritiseras för det. Tänk vad världen skulle vara bättre om man bara kunde kosta på sig ett "Vad spännande!", "Grattis, vad kul!" eller något istället. Men vill man gnälla, går det alltid att hitta något att gnälla på. Nåväl. Jag har valt att para Kalibra och är då också villig att ta ansvar för vad det innebär. Prinsessan spenderar för övrigt dagarna mest liggande på rygg intill min sida och vill att jag ska stryka henne på den stora magen. Myyys. Jag tycker att dräktighet och förlossning är något väldigt stort. Hos allt levande väsen. Jag tycker att det är fint och vackert, och jag är gärna en del av Kalibras stora händelse.

Här följer lite bilder på min fina goa kisse, med som vanligt numera - magen i vädret!



/m.

Blod, snö och väntan

Stackars Isac. Som jag kanske berättat tidigare så har Isac ganska stora problem med att han blöder näsblod väldigt lätt utan minsta anledning, oftast på vänster näsborre. Och igår kväll lyckdes han ramla med näsan rätt in i TV-bänken och självklart forsade det blod ur näsan... det var ganska precis innan han skulle gå och lägga sig och det var riktigt bökigt att få det att sluta. Men så till slut upphörde blodet och Isac gick och la sig. När vi andra sedan hade gått och lagt oss vid 23.30 hör vi Isac komma upp. Då har näsblodet börjat igen och det riktigt forsar ur näsan =(  Måste verkligen ringa barnmottagningen igen (han har redan varit där på besök för detta tidigare) och fråga om det verkligen ska vara så här. Fick tvätta och stoppa papper i näsan länge innan det slutade. Och stackars Isac tycker att det är så jobbigt. Han fick sedan somna i vår säng så vi kunde ha lite koll. Så idag tvättar jag för fullt. Det blir ju liksom blod överallt... hela sängen, pyjamasen.. kör allt i 95 grader och kläderna har tålt det och blodet försvunnit. Tur det iaf! Idag har det inte varit något blod så att jag hoppas att det är slut för denna gång åtminstone...

Ute fullkomligt vräker snön ned. Nu får det räcka tycker jag!

Annars är dagarna en enda väntan... fortfarande inga kattungar. Dag 66 idag beräknat på andra parningsdagen. Kanske att det tog sig senare under de sju dagar hanen var hos oss. Dock uppvisar hon alla tecken på att det är nära nu så jag hoppas att det inte är så lågt borta... Jag börjar känna mig lite stressad eftersom att jag börjar jobba på måndag. Vore väldigt skönt att ha några dagar med kattungarna innan. Så kom igen nu Kalibra! ;)

Förkylningen sitter i hos mig. Jag nyser och snorar, men hostan är borta. Vill så innerligt vara helt fräsch på måndag så jag hoppas att det ger med sig nu!

Jag är lite besviken på Agria. Vi sitter och väntar på de 5000 kr som vi ska få efter Bilbo. Det är liksom lite körigt i ekonomin eftersom att vi fick lägga ut 4000 kr på avlivningen. Beslutet om utbetalningen är ju redan taget och de lovade att det skulle vara klart inom cirka 5 dagar. Det har gått en bra stund över en vecka nu, så jag förstår inte vad det är som dröjer... Hoppas de får tummen ur snart. Vi behöver verkligen pengarna...

/m.

Dag 64

Det är ännu lugnt här hemma på kattungefronten. Det var falskt alarm härom dagen och det var kanske tur eftersom de fötts lite väl tidigt annars. Idag är det dag 64 (beräknat på andra parningsdagen) och hon är med andra ord beräknad i morgon. Hon har bäddat sig till rätta i bolådan och ligger mest där och sover, och det känns inte som om det borde vara långt borta. Spännande!

Just nu är jag och fina Isac ensamma hemma. Rickard och Corinne har åkt iväg på hennes 1,5-årskontroll. Det känns lite konstigt att inte följa med, men de klarar det galant och det är inte alls läge att lämna Kalibra nu. Dock är lilla tjejen fortfarande riktigt snorig och rosslig. Tror att hon egentligen skulle fått en spruta idag, men vi får väl då se hur det blir med det. Kanske får vi en ny tid för den om hon är för krasslig. Hon tycks inte ha någon feber dock.

Själv hostar jag fortfarande en hel del och tycker att det är värre med hostningarna idag (som inte varit så farliga de senaste dagarna). Ändå gör jag ju ingenting annat än vilar och tar det lugnt. Idag blir det riktigt tungandat under hostattackerna. Kan det inte bara försvinna nu!

Vi har förresten målat bokhyllan vi hämtade hem och är riktigt nöjda! Den är tyvärr lite mörkare brun än de övriga möblerna, men det fungerar kanske ändå. Målningen blev iaf helt okej! Så den är nu ställt på plats och alla fotoalbum har fått flytta in i den. Skönt att få ordning på dem!

Jag kommer att få tillökning i stallet inom kort =) Det är Märta som tidigare varit medryttare här som ska hyra in sin nya foderhäst. De är väldigt välkomna och jag hoppas att det ska fungera bra!

/m.

Nervöst...

Kalibra fick plötsligt något som såg ut som en slempropp, går omkring lite rastlöst, tvättar sig hela tiden i rumpan och förföljer mig vart jag än går. Hon pratar även lite grann, vilket hon inte direkt brukar göra.

Det bör inte vara på gång på ett par dagar, men man vet aldrig och jag vågar inte chansa. Så jag följer inte med till Katrineholm utan stannar troget hos min fina tjej utifall att. Rickard och Isac får sällskap av snälla Berra för att hämta bokhyllan och jag och Corinne pejlar läget här hemma.

Jag fick iaf plötsligt väldigt bråttom med ett fixa i ordning där hon ska få vara under förlossningen för att få lite lugn och ro.

/m.

Helrakat

Idag kör vi på helrakat! Ja, på katten förstås! Det är min underbart vackra Kalibra som har fått en helrakning på magen. Det är så mycket lättare att hitta tuttarna då om man eventuellt behöver hjälpa någon kattunge eller så. Och som hon njöt! Varken Kalibra eller Filippa är speciellt roade över att bli rakade på magen annars, men när de varit högdräktiga har de fullkomligt ÄLSKAT det! Jag vet inte om det är någonting med brummandet och beröringen eller vad det är. Men det är ju bra =) Det hjälper kattungarna mycket i början, inte minst om man behöver hjälpa till lite som sagt. Långhårskissar har mycket hår på magen ;) Så nu är hon förberedd och klar inför förlossningen. Ikväll ska jag ställa fram bolåda och kattsandslåda osv så att allt är klart =) Usch så nervös jag börjar bli! Det är inte långt borta nu! (beräknad på onsdag)

Filippa är inne i någon konstig period där hon vill vara nära mig och kela precis hela tiden. Hm, Filippa har alltid varit en social katt, men någon knäkatt kan man inte kalla henne. Men de senaste 2 månaderna vill hon bara ligga bredvid mig hela tiden och jag får kela, klappa och gosa som aldrig förr. Det är mysigt, men man är liksom inte van, haha.

I eftermiddag ska vi iväg till Katrineholm och hämta en bokhylla vi har köpt billigt på blocket. Modellen är helt rätt, men den är idag i en full furufärg. Vi ska testa lite målning och slipning på den, så får vi se om den ser okej ut efteråt. Jag har en vision i alla fall! Fungerar det inte, så är det inte många kronor bortkastade. Spännande!

Idag åker ÄNTLIGEN granen ut! Gud så trött jag är på alla granbarr överallt. Så idag - bye bye gran!

Nä, nu ska jag ta och börja klä av granen innan det är dags för lite lunch. Ha det gott alla läsare!

/m.


Årskrönika 2010

Januari...
Året började tufft med en ekonomiskt tung månad. Jag och familjen gick genom "projekt sparmånad" efter en period av sjukskrivning och föräldraledighet. Men vi var peppade och höll utgifterna minimala, och det gick riktigt bra! På bloggen fick man bland annat följa projekt "äta-upp-allt-vi-har-frysen" och hur vi komponerade måltider med mål att lägga ut så få kronor som möjligt. På hästfronten blev det bestämt att Fagge skulle få flytta hem till Therese. Det var med delade känslor, men också med en stor lättnad över att ha hittat vad jag trodde var ett bra hem för honom. Jag gick även igenom svåra mentala bitar med hur jag skulle göra med min vän, Monte. På kattfronten gick jag och hoppades innerligt att Filippa skulle vara dräktig med sin andra kull. Katterna fick dessutom besök av veterinären för blodprovstagning för att bestämma blodgrupper och testa FIV/FeLV. Det var kanske inte så jättepopulärt. Jag försökte dessutom fånga Svarten - minns ni honom? Corinne gick igenom en period där hon fullkomligt HATADE vällingen - gud vad vi kämpade med detta! Vi föll även för trycket och åkte och vaccinerade oss mot den omtalade svininfluensan. Söta Corinne fick sitt rum målat och hästarna fick en fin hembyggd thermobar!

Februari...
En flyttade ut och en flyttade in... Fagge flyttade till Stockholm och hem kom vackra Kalibra som då var i ett uruselt skick. I Gölstugan gick det magsjuka i flera omgångar och vår fina Corinne kämpade med vikten som snarare pekade nedåt istället för uppåt. Det var helt extremt med snö ute! Filippa var rund som en fotboll och jag förberedde allt inför förlossning med bolåda och kattungehage. Det var mycket pyssel denna månad med alla förberedelser inför hästflytt och kattförlossning. Jag och Rickard firade 4-årig förlovningsdag.

Mars...
Fagge fick komma hem igen. Då var jag lite besviken, men med facit i hand var det helt rätt. Istället fick han komma till ett mycket bättre hem där allt fungerar så mycket bättre. Sylle kom även hem till oss denna månad! Så en period här hade vi hela fem hästar hemma... (även om det inte direkt var planerat så). Filippa fick sin jättekull med hela 10 ungar! Det var ett stort arbete med matning av alla dessa, och i slutändan lyckades vi rädda sex underbara kottar. Jag var ledsen och orolig för Corinne under denna månad eftersom att vi inte fick i henne någon mat och eftersom att hon tappade i vikt. Detta resulterade i alla fall i ett besök på barnmottagningen och kanske var det där som det vände =)

April...
April var en månad av både glädje och sorg. I bloggen kunde man finna detta citat:
"Men allt sammantaget är det bara för mycket just nu... Jag ska sälja min fina häst (bara det är sjukt tungt), barnen är inne i en extremt krävande period, jag får ingen tid att andas ut hos mina hästar, ekonomin är skit, jag riskerar att inte få komma tillbaka till mitt härliga jobb och nu är dessutom Batman sjuk. Det är bara för mycket och jag har en sådan tung sten över mitt bröst."
Jag hade det minst sagt lite jobbigt. Men ändå fanns det en hel del tillfällen där jag kunde få vara med hästarna. Bland annat satt jag upp på hästryggen för första gången sedan olyckan och jag var så lycklig den dagen. Jag fick också möjligheten att komma iväg på hockey i Stockholm, och även det var givetvis ett stort glädjeämne. Corinne lärde sig att krypa på allvar, vilket retade gallfeber på storebrorsan. Nu kunde hon ju ännu lättare ta alla hans saker! Månaden var minst sagt händelserik. Vid ett tillfälle var alla hästarna på rymmen och vi hann även med en namngivningsceremoni för Corinne. En del tid gick också åt att fixa hästhagen i toppskick!

Maj...
Maj månad och en månad av härligt försommarväder! B-kullen flyttade hemifrån och Filippa fick börja gå ut igen. Linda var här och provred Fagge och det gick jättebra! Corinne fick sin första tand denna månad. Själv hade jag det kämpigt med tvättmaskinernas filter som bara satte igen precis hela tiden. En lycka var dock när vi fick stänga av den dyra luftvärmepumpen för sommaren. Jag uttryckte mycket kärlek till barnen som varit hur goa som helst när jag behövde det som mest. Isac blev för första gången av med sin tjocka kalufs i en framfart av rakapparaten. Jag hade mycket ångest inför detta, men med facit i hand blev det ju bra. Ett väldigt stort glädjebesked var att det blev klart att jag får stanna på Duveholm till hösten - vilken lycka!! Nervöst var det vid det tillfälle när Isac lyckades låsa in sig med mig och Corinne på utsidan. Puh.. tur att det löste sig så väl! Jag var även lite ledsen denna månad över de falska rykten som gått "på byn" om mig och mina hästar.

Juni...
Månaden började med att Fagge flyttade hem till Linda. Känslorna var delade förstås, men jag var glad för hans skull. Lilla Kayla retade gallfeber på mig under månaden genom att hela tiden rymma under trådarna. Hela familjen var iväg till Kolmården där vi upplevde två alldeles underbara dagar. Vi påbörjade även två nya projekt - jätteprojektet med att anlägga nya grusgången och projektet med att flytta tvättmaskin/torktumlare till badrummet i huset istället.  Jag lyckades dessutom dra på mig ett virus på tungan som gjorde att hela tungspetsen brände. Detta botades med salva (!) på tungspetsen, jättekul tyckte omgivningen.

Juli...
Efter en månad med hårt arbete med grusgången, blev den slutligen färdig. Och så fint det blev! Vi gjorde även i ordning våra rosrabatter. På djurfronten hände det mycket. Kayla flyttade till sina nya ägaren och katten Max flyttade även han hemifrån. Det kändes bra då han äntligen fick den tid och uppmärksamhet han förtjänade. Vi hann även med ett roligt besök på buslandet i Örebro. Månaden bjöd även på ett ordentligt saftkok på bär från egna trädgården. Corinne har börjat att gå själv! Ute har det varit extrem hetta, som skapat en temperatur på hela 32 grader i barnrummen. Pust!

Augusti...
Projekten fortsatte! Denna gång fick de gamla ytterdörrarna sig en makeover (äntligen!) Safira och Pija flyttade in. Stackars Nikki drogs med ett inflammerat tandkött och fick besöka veterinären. Själv blev jag jättedålig i något man befarade var borrelia, vilket resulterade i ett besök på akuten. Usch, det var otäckt! Stackars Isac blöder näsblod upprepade gånger. Roligast under månaden var kanske återvändandet till arbetet och att jag hann med en tripp till Stockholm där jag spenderade en lördagkväll med min bästa vän Catherine. Hon, jag och syrran passade på att röja lite på dansgolvet =)

September...
September var inte den lättaste av månader. Batman fick återfall med urinstopp och fick köras akut till Strömsholm där han opererades omedelbart. Efter ett dygn av lidande och dåliga prognoser fick han somna in. Det gjorde ont i själen. Bilbo mådde dåligt även han och hade drabbats av ytterligare fånganfall nu när frosten kom i gräset, trots att jag varit så försiktig. Isac trivs inte på dagisavdelningen och vi åker på möten med dagis i en förhoppning om att få honom överflyttad till Månen. Jag är dessutom arg och ledsen över SD:s frammarch i samhället. Ingen månad av glädjebesked direkt...

Oktober...
Många förändringar i vardagslivet och ett avslut för föräldraledigheten på allvar. Isac fick äntligen flytta till Månen, Corinne skolades in på dagis och Rickard gick åter i arbete. En vardag började ta form. Glädjebesked på djurfronten var att Rorri flyttade hem till oss. Mindre glädjande besked var att Kalibra endast var skendräktig efter parningen med Batman, något jag sörjer än idag. Månadens otäcka var bilkrocken vi lyckades vara med om.

November...
Tuffaste minnesbilderna från november är kanske tiden då jag verkligen fattade beslutet att låta min fina Bilbo somna in. Det var tufft och satte förstås prägel på hela slutet av året. C-kullen flyttade hemifrån och på besök hade vi istället Rorris ståtliga pappa Chilli som var här och uppvaktade Kalibra. På jobbfronten var jag iväg till Borlänge på en kurs om läs- och skrivutveckling. Kul! Vardagsrummet går genom en riktig makeover där vi säljer av de gamla möblerna och istället köper hem nya i en mer enhetlig och "rätt" stil. Jag lyckades dessutom bjuda hem ett toppenfint golv-till-tak-klösträd till katterna från tyska ebay.

December...
December är en månad hårt präglad av förkylningar hos oss alla i familjen. Själv hade jag oerhört mycket på jobbet och "körde på" trots att jag var dunderförkyld, vilket resulterade i lunginflammation och dubbla penicillinkurer. Mina elever var dock otroligt duktiga med den teater vi satt upp - så stolt man blir! På jobbet har jag även hunnit med en kommunfest; det var dunderkul! Under månaden fick jag även känna de första sparkarna hos högdräktiga Kalibra, så mysigt! Barnen har haft en underbar period. Corinne skiner som en sol mest hela tiden och Isac utvecklas så otroligt mycket, inte minst när det kommer till talet. Min älskade Bilbo fick avsluta åren med att somna in och vandra till de evigt gröna ängarna. Tungt, tungt, tungt men också en lättnad. På stallfronten avslutade jag året med en storstädning i stallet. Jättefint blev det!



Summa summarum kan man kanske konstatera att det var ett år av mycket känslor, både härliga och tunga. Kanske önskar jag mig ett 2011 av lite mindre känslostormar...

Gott nytt år på er alla och jag önskar er en riktigt god fortsättning!

/m.

RSS 2.0